- Har du hört att här pratar folk om sig själva, i XX talade de bara om varandra!? sade en nära anhörig till mig när vi hade flyttat till Stockholm på 1990-talet. Så sant!
Igår blev jag så irriterad på en bjudning att jag sade ifrån. Det får man inte göra, det vet jag. Men, när man från att ha gått igenom diverse folk i bekantskapskretsen plus deras barn och barnbarn, började referera vad släktingar som jobbat på en skola sagt om en elev, då gick det för långt för mig. Kan inte lärare och rektorer hålla käften om eleverna och deras förhållanden? Måste de gå hem till kärringen eller mannen och läcka? Ja, jag blev arg och undrade om inte mannen ifråga hade tystnadsplikt. Nu vet jag ju att detta har inte lärare, men det finns ju något som heter moral och etik. Borde finnas i vart fall!
Givetvis är detta sätt att umgås ett tecken på total brist på verkliga samtalsämnen, men jag tror att det är den här sortens skitprat som, när elever går i skolan, kan fortplanta sig och bli till mobbning i värsta fall. Skvaller är ofta inte alls så oskyldigt som det verkar.
Mera upplyftande har det varit idag när jag har mött trevliga människor som arbetar/ska arbeta för att marknadsföra Blekinge för konferenser och turism. Synd att jag inte var i turismbranschen till största delen av mitt yrkesverksamma liv, men nu kan jag ju ägna den så mycket tid jag vill. Att lunchen på Brunnen var utsökt gör ju inte sammankomsten mindre lyckad.
Tummen ner för destruktivt skvaller och upp för positiva, trevliga människor som försöker se det vackra och se möjligheterna omkring oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar