Måste man inte snart undra vad vissa präster inom Svenska kyrkan sysslar med? Är det brist på erfarenhet eller vad är det som gör att de skrupelfritt anammar alla tidens avarter?
Jag har i många år debatterat för homosexuellas rättigheter, och det är väl få människor idag som anser annat än att man som homosexuell ska ha likvärdigt liv med rätt till barn och äktenskap.
Men därifrån till att falla för tidens alla jippon med polyamorösa förhållanden, könsbyten hit och dit, män som ska ha kvinnans fortplantningsförmåga etcetera är steget mycket, mycket långt.
Eftergivenheten för dekadensen påminner mig om den gränslöshet jag har upplevt i vad oerfarna människor kan tro om andra människor som inte tillhör samma sociala sammanhang. Man kan liksom inte rätt bedöma verkligheten i det man tror om "de andra".
Nu dras vissa stockholmspräster med i allehanda sexuella avvikelser fullständigt huvudlöst.
Kyrkan borde
säga nej till neurotiska könsbyten, nej till sena aborter, nej till upprepade vigslar av samma person, nej till halvnakna brudar i kyrkorummet, nej till de lavinartade utlösningarna av sina anställda, nej till mobbning och trakasserier.
Svenska kyrkan av idag saknar moralisk styrfart!
Detta gör oss människor förvirrade och osäkra.
Återerövra moralen på bekostnad av opportunismen!
17 kommentarer:
Även en Bonnier i svartrock borde kunna skilja mellan en säljande nyhet ur publistisk synpunkt och en god nyhet ur teologisk synpunkt. Ämnet sex är nu så uttjatat så att bara de värsta avarterna numera är publistiskt intressanta.
Kyrkan är ett kristet trossamfund - inte en moralens väktare för samhället.
Kyrkan har redan idag invändningar mot sena aborter.
Könskorrigering är inte neurotiskt, det är fullständigt rspektlöst mot människor att påstå något sådant.
Kyrkan försöker hejda enskildas mobbning och trakasserier genom att avlägsna dem från deras tjänster - ibland med avtalsenliga utköp.
Halvnakna brudar? En del bara axlar kan man väl se, men är det värre än de grälla utstyrslar som en del kvinnliga kyrkobesökare i övre medelåldern kommer i till högmässan?
Upprepade vigslar? Anser du att omgifte ska förbjudas?
Den moraliska styrfart som du säger dig sakna beror på:
- att du inte förstått kyrkans roll
- att kyrkan inte gör som du vill på varje punkt
Lite mer tolerans om jag får be.
Och lite mindre "stör mig på andra".
Det är väl du som ska sluta tro att hela Svenska kyrkan ska rätta sig efter dina stolligheter och förvrängningar av förhållanden som du inte känner till.
nya tant lila,
Det finns ingen anledning att bli oförskämd...
Vilka förhållanden är det du påstår att jag inte känner till?
Eftersom du kommer med den typen av härskarteknik så bör du nog konkretisera dig...
Och jag kräver inte att hela kyrkan ska rätta sig efter mig. Jag tycker bara att det ska finnas en viss tolerans inom kyrkan och att människors ärliga kristna tro ska få plats utan att utsättas för nedsättande uttalanden. Det är väl knappast för mycket begärt?
Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap - det är en gudstjänstfirande och bekännande gemenskap.
Du låter alltid som om du visste varför varenda person som har "avlägsnats från kyrkan" har avlägsnats. Det kan du ju i rimlighetens namn inte har några insikter i. Du gissar och gör gissningarna till sanning på ett ytterst opassande sätt.
Vad är Bibeln om inte moraliska rättesnören som vi ska följa?
Om du har färgglatt inpackade kärringar i din kyrka så får det väl accepteras så länge de inte är nakna. De halvnakna brudar som uppenbarar sig med syndens frukter som brudnäbbar i svenska kyrkor hade blivit portade vid ingången till en katolsk kyrka på grund av sin nakenhet. Svenska vigslar med vitklädda, halvnakna brudar med ungarna som brudnäbbar, ev. i kyrkan för att gifta sig för andra eller tredje gången är ett hån mot det som kyrkan ska stå för!
Även som bekännande får man väl ha lite begrepp om innehållet i läran!Och för övrigt är det väl så att de flesta av dessa brudpar återvänder inte till kyrkan förrän något av barnet ev. ska konfirmeras (döpta är de väl redan före föräldrarnas vigsel!), ibland från något fotbollsläger eller golfläger eller liknande.
Här har vi kyrkan som är på väg utför!
Det var verkligen en nyhet för mig att mobbarna köper ut sig själva. Mobbning handlar väl verkligen om flertalets förtryck av en enskild?
Det är en skrämmande interiör från en kyrka i moraliskt och mänskligt förfall som P-A målar upp.
Vem har påstått att kyrkan inte är en åsiktsgemenskap? Det är den också. Frågan är bara vilka åsikter som accepteras av det mobbande flertalet i vissa församlingar. Får man vara kristen, i ordets vedertagna mening, när allting annat
kallas "kristet"?
nya tant lila,
Och vad säger att du har alla insikter på varför anställda lösts ut från sina tjänster?
Jag har skaffat mig insyn i fyra ärenden där anställda (kyrkoherdar i ett par fall) lösts ut från sina tjänster. Det finns gott om dokumentation att ta del av...
Och intressant nog så var samtliga de fallen i södra Sverige.
Hejda din moralindignation en smula. Vad har det för betydelse för dig och din kristna tro att en del brudar har bara axlar?
Hur påverkar det din kristna tro att människor har fött barn utanför äktenskapet?
På vilket sätt skadar detta dig?
Bibeln är inte en moralbok i första hand. Jesus var inte i första hand en morallärare.
Om jag tvingas acceptera färgglatt inpackade kärringar som ojar sig över att jag går i nattvarden med min man så tror jag nog att du kan överleva ett par bara axlar. (Går du på alla bröllop i din kyrka?)
Fler gjorda...
Var det så svårt att förstå? Kyrkan försöker hejda enskildas mobbning och trakasserier genom att avlägsna dem från deras tjänster - ibland med avtalsenliga utköp.
Det finns ett flertal exempel på där bl a kyrkoherdar trakasserat andra anställda. Till slut har kyrkan tvingats ingripa och lösa ut dem för att få slut på en ohållbar situation. I några fall har man inte kunnat hålla gudstjänster.
Menar du att alla i kyrkan måste enas kring samma åsikter? Det blir väl i sådana fall en ren sekt kvar...
Det som vi kristna har gemensamt är vår tro på den kristna trons fundament, t ex Jesus död för våra synder och hans uppståndelse.
Klädsel är ett sätt att visa sin respekt. Det gör man inte när man går halvnaken in i ett kyrkorum.
Det finns väl brudkort att se i tidningarna! Man behöver väl inte vara med i kyrkan.
Och jag har hört att utflyttade människor, som bor i katolska länder, gapar av förvåning när de ser utvecklingen här med ungarna som brudnäbbar och halvnakna brudar.
I min ungdom var sådant fullständigt otänkbart!
Kyrkan försöker hejda??? Ånej, P-A halvimbecilla kyrkpolitiker i församlingarna kan inte handskas med begåvade kyrkoherdar och brukar inte begripa så mycket. Så ser nog verkligheten ut på många håll. Det är inte landets intelligentia som sitter i kyrkoråden, det är vi nog många som är ense om!
nya tant lila,
Jag har flera exempel på där präster (eller andra anställda) utan någon som helst tvekan varit problemet. I ett fall där en kyrkoherde vägrade att dricka kaffe tillsammans med vissa i personalen. Ett fall där en präst under lång tid ägnade sig åt rena trakasserierna mot en av församlingens musiker.
Men naturligtvis finns det i många församlingar inkompetenta kyrkoråd.
Men samtidigt har jag haft glädjen att träffa på kyrkoråd bestående av mycket kompetenta företagsledare, rektorer, lärare mm.
Så du sitter och ojar dig över bara axlar på bröllopsbilderna i tidningar?
Respekt kan upplevas på olika sätt.
Och jag undrar återigen på vilket sätt bara axlar skadar/hotar din kristna tro?
Du skriver att bara axlar var otänkbart på en brud i din ungdom. Så det är det vi ska tillbaka till? Varför kan vi inte lika gärna gå tillbaka till den tid då kvinnan var tvungen att bära huvudbonad i kyrkan - av respekt?
Du kan inte se allt i enbart ditt perspktiv.
Har du funderat på att konvertera till katolicismen? Jag tror att dess moraldirektiv och konservatism skulle passa din syn bättre.
Man får väl hoppas att du inte arbetar som konsult i sammanhang där det är problem.
Fast detta skulle ju vara en av förklaringarna till att konflikterna aldrig löses.
Inkompetenta konsulter är livsfarligt i sådana sammanhang.
nya tant lila,
Ni gick du väl ändå över anständighetens gräns?
Vad har du för rätt eller underlag för att inkompetensförklara mig? Du har inte en aning om vilka jobb och uppdrag jag har haft, och du har heller ingen aning om vilka resultat jag uppnått.
Jag uppfattar din senaste kommentar som en spark efter spelaren istället för bollen.
Men för att upplysa dig:
Jag har genom 25 år jobbat omväxlande som konsult och i linjebefattningar i olika företag och organisationer.
Jag har bl a jobbat med förändringsarbete där konfliktlösning varit en stor del. Detta har jag gjort både som konsult och som linjeansvarig chef. Det har handlat om småföretag, organisationer, stora offentliga företag etc.
Hade jag kunnat göra saker bättre? Absolut! Speciellt i början av min yrkesverksamhet kunde jag valt bättre lösningar.
Men än så länge har jag bara vid ett tillfälle riktigt misslyckats med ett uppdrag. Jag missbedömde situationen och dess orsaker och fick inte styrelsens stöd för mitt arbete. Problemen fanns kvar när jag lämnade, även om de var "inkapslade". Företaget (ett expansivt skånskt småföretag) köptes lite senare upp av en större koncern som sparkade ut hela ledningen. De är nu en framgångsrik del av den koncernen.
Syndabockstänkande är ju något ytterst fundamentalt vid en dålig arbetsmiljö. Hade jag som ägare/styrelseordförande fått in en konsult som påstått att EN person var problemet, hade jag nog blivit ytterst misstänksam mot den personens kompetens. Och han hade nog inte fått mitt fortsatta förtroende eller uppdraget.
De flesta som jobbat med den här typen av frågor vet nämligen vad som händer. När någon kommit bort blir det lugnt ett tag, men problemen finns oftast kvar och dyker upp på nytt så småningom.
Om du tittat på skånska församlingar som varit riktiga "härdar" (ja, sådana har funnits eller finns i Blekinge och i Småland också, men tidningarna här verkar ha tappat intresset för kyrkan) kan man också tydligt se detta mönster. Detta är så välkänt att det borde inte behöva diskuteras.
nya tant lila,
Påstod jag att jag hade sagt att det var EN person som var problemet i det fallet jag beskrev?
Det var lite mer komplicerat än så. Jag pekade på otydliga ansvarsroller mm. Men sanningen var nog (när jag ser på det i backspegeln) dåvarande VD:n som helt enkelt höll inne med information och gav andra skulden när det blev fel. Hade jag sett igenom det så hade jag kanske haft större möjligheter att lyckas.
Men jag har också haft uppdrag, bl a på ett av Norges större sjukhus där en av de tunga klinikerna helt enkelt inte fungerade. Man klarade aldrig budget, man hade får låg output i form av vårdåtgärder, man hade märkbart högre personalomsättning. I det fallet tog det inte lång tid att bli klar över att det handlade om en enda person som blockerade/saboterade alla försök till förändring. När han flyttats bort så började saker nästan hända av sig själva. När jag följde upp efter några år med anledning av material till en föreläsning så visade det sig att de gjorde det alldeles utmärkt. (Klinikchefen, som var en MYCKET duktig läkare, gick i tidig pension.)
OM man gör misstaget att tro att det är en person som är problemet när det egentligen handlar om andra saker så hjälper det inte att plocka bort personen.
Men det är inte sällan det faktiskt är en person som är problemet.
Jag har varit med att omplacera eller säga upp chefer som hamnat i en situation som de inte klarar av. Trots stöd så klarar de inte av det, utan de mörkar och blockerar hellre för att det inte ska synas att det är de som är problemet. En varningssignal är chefer som klagar på att de inte har tillräckligt klompetent personal.
Det är väl en konstig syn på samfundsgemenskap, att man bara ska vara överens om "den kristna trons fundament" (vissa dogmer)? Då handlar det snarare om kriterier för medlemskap i Sveriges Kristna Råd och liknande organisationer. De har ju organisationer (samfund) som medlemmar och inte enskilda personer. Varje samfund med sin specifika lära, både dogmatik och moralteologi. Som enskild person kan man stöjda både den ena och den andra delen. Det är oförskämt av en person, som själv säger sig ta avstånd från vissa delar av kyrkans undervisning, att antyda att en annan person borde lämna kyrkan, för att hon stödjer kyrkans morallära! Det är väl dessutom skandal att en sådan person ska arbeta som något slags utlösningskonsult i kyrkan.
Fler redan gjorda...
Så du menar att de som är med i SvK bör dela samma åsikter rent generellt?
Och de som inte gör det, vad ska ske med dem?
Ska SvK vara en likriktningsinstitution eller en öppen gemenskap med den kristna tron i fokus?
Jag har inte sagt att någon borde lämna SvK. Jag har föreslagit att en person som flera gånger uttryckt att hon inte känner sig hemma i SvK kanske skulle hitta ett "hem" i t ex den romersk-katolska kyrkan vars morallära etc kanske passar henne bättre.
Min önskan är att varje människa hittar en kristen gemenskap där man mår bra.
Vilka delar av kyrkans undervisning skulle jag ha tagit avstånd från förresten?
Och varifrån får du att jag arbetar som konsult inom kyrkan?
Skicka en kommentar