Det är verkligen snurrigt i regeringsfrågan. Stefan Löfven är en gammal förhandlare, snarare än rutinerad politiker, och verkar sköta regeringsfrågan enligt gamla förhandlingsmönster. Man avvaktar och pressar på. Jag har sett det där mönstret, då jag följt en väns arbete. Han förhandlade för ett av Sveriges största fackförbund när han arbetade. Han är död sedan några år tillbaka.
Annie Lööf vill ha sin vilja fram. Sverige ska, trots att inte svenska folket vill det, ha en liberal regering. Ska Stefan Löfven ge ideologisk vika för att få behålla makten? Det är onekligen intressant vad som händer.
Ulf Kristersson verkar snarast förvirrad över insikten att Alliansen i praktiken inte längre existerar. Avfällingarna var mera intresserade av att försöka få bort Sveriges tredje största parti från inflytande än av Alliansens regering tillsammans.
Vår partiledare, EBT, står stadigt och vinner fler och fler röster enligt opinionsundersökningarna. Hon velar alltså inte hit och dit som Centerns ledare gör för att få inflytande.
Samtidigt är det naturligtvis bra att talmannen nu poängterar att det är partiledarna för M och S som har bollen i sin hand. Därmed reduceras ju det orimliga inflytande som C har haft den senaste tiden. Han försöker kanske sätta henne på den plats, där hon ska sitta, motsvarande för närvarande 7%! Det gäller att försöka stoppa personer som lider av hybris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar