Idag ser jag nog mitt engagemang i S som en del av vänstervågen i slutet av 1960-talet och under 1970- talet. Jag kom aldrig så långt som till Vänstern, dåvarande kommunisterna.
Det var kanske också en protest mot den borgerlighet som jag följde i spåren, men som jag samtidigt upplevde som en aning kvävande i en kärnfamilj med strikta roller och en släkt på vår mors sida som var fast knutna till varandra. Det kändes syrefritt.
Jag tog förvisso ett stort steg med flytten till Blekinge, bort från det sammanhang där jag var. Och idag sitter jag, som gammal, långt ifrån det sammanhang där de andra i släkten finns.
Jag var just nere vid havet. Där finns badplatsen, campingen, bryggorna och skärgården. Detta är mitt andningshål när jag känner mig instängd i mitt hus Där låg en gång vår lilla båt (vi hade två båtar), som blev min båt efter skilsmässan. Den är såld sedan många år.
Idag ägnar jag stor tid till att försöka knyta ihop säcken med mitt hittillsvarande liv. Där finns många trådar, många flyttningar och många uppbrott, också från relationer. Men de senaste 36 åren har jag haft mitt hus som en fast punkt i tillvaron. Det fanns där även när jag bodde i Stockholm och i Oskarshamn, då som ett fritidsboende.
Idag har jag kapitulerat inför den borgerlighet som jag växte upp i. Även om den fortfarande kan kännas förkvävande, så ger den trots detta en trygghet och stabilitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar