Julstress, julstrejk och julstopp

Finns det någonting som det är större risk för förljugenhet inför än julen? De där mytbilderna som jag läste om på kursen i bild på Lärarhögskolan är nog i allra högsta grad applicerbara här.
Vi ser det på facebook. Alla som bakar, städar, pyntar och ska träffa hela tjocka släkten och lägger ut fina bilder.
Men så ser inte alltid verkligheten ut. I vår tid när familjer byts ut till dina barn, mina barn och våra barn är säkert tillvaron komplicerad för många. Och hur många sitter inte ensamma? Det finns kanske inga barn eller barnen och eventuella barnbarn bor kanske långt borta.

Som barn firade jag julen i en stor släkt. Även som gift var det krav på att alla skulle träffas i släkten och ingifta släkten. En gång strejkade jag. Vi hade firat jul med barnen och mina föräldrar, och så skulle vi vidare till andra. Jag bara nekade, och det var inte alls populärt. Men varför lät de mig inte bara bestämma detta? Det är väl inget nöja att flänga runt till alla möjliga på julen?

En jul tillbringade vi vid vår fars sjukbädd på sjukhuset. Han fick en hjärnblödning den 23 december och dog sedan i sviterna av denna efter drygt en månad. Då tvärstoppar julfirandet.

Det är ganska skönt att slippa vara social på julen. Att dra ner på kraven och inte lägga in sill, inte baka etcetera. Julen kommer i alla fall. Och julen går faktisk över också!

Jag har just talat med en skrivarvän vars särbo ligger på sjukhus. Så kan det också vara. Och några kommer aldrig fram till sitt julfirande.