Och så applåderade de!

Visst, jag är väl lite annorlunda, för jag gillar lite fetlagda människor, både män  och kvinnor. Detta är givetvis en dålig grund för bantning.
Något av det mest makabra jag har varit med om är därför de gånger jag har gått hos Viktväktarna. Första gången, någon gång på 1980-talet, var min startvikt där en vikt som jag hade varit mycket glad om jag hade haft idag. Tiderna och kropparna förändras ibland.
Nåväl, målvikterna på 1980- talet var låga, tyckte jag. När jag sedan gick en vända i slutet av 1990 var de högre. Men hur som helst var de även då för låga för min smak. 
Det kunde hända att det kom dit kvinnor (Det var mest kvinnor där.) som i mina ögon var mycket vackra, yppiga och med höfter och bak. Förvandlingen började. Efter några månader såg de ut som fågelskrämmor med tomt hängande hud, och vad hände då? Jo, då hade de nått målvikten och FOLK APPLÅDERADE!
I insikten att detta inte var min modell, så att säga, slutade jag denna konstiga klubb.
Jag har min egen teori om hur den började. Säkert var det en mager kvinna vars man hade en yppig älskarinna, och så startade hon Viktväktarna för att kvinnor skulle bli av med sina bröst och rumpor. Något konstigt är det i mina ögon med ideal som jag verkligen inte kan uppskatta.
Fast det är klart att det finns gränser...
Mina är överskridna just nu. Det känns i knäna och höfterna.
Men någon ny omgång hos Viktväktarna blir det definitivt inte för det!