I slutet av februari släpade jag mig- dödstrött- iväg till min husläkare, som jag inte hade besökt på tre år. Blodsockret var för högt, och därmed började ett helt nytt liv för mig. Det skulle ner utan mediciner, hade jag bestämt mig för.
Men jag köpte in en blodsockermätare och kollar minst en gång om dagen. Detta har verkligen öppnat ögonen på mig, för det syns genast när jag har varit alltför frikostig med kolhydrater och socker. Svårigheten är naturligtvis att det finns socker i det mesta. Det är helt otroligt när man börjar kolla!
Blodsockret sjönk snabbt efter omläggning av kosten, och har varit normalt vid de två sista besöken hos sköterska och läkare. Men jag ligger i riskzonen helt klart, och det gäller att se upp.
Och jag tänker med fasa på alla de år som jag bara har vräkt i mig mat, kakor och godsaker hur som helst. Och hur många gör inte det?
Det dröjde inte heller länge förrän tröttheten drastiskt minskade, men tyvärr ersattes den av att kroppen kändes helt knäckt. Livet får gå i ultrarapid just nu. Vid min ålder är man gammal, det gäller att acceptera detta och anpassa sin tillvaro till den nya verkligheten.
Och jag blir bara trött av gamlingar som försöker spela unga, häftiga och alerta, som jag redan har skrivit!
I stort sett har jag ett stimulerande liv i skrivandet och intressena, och jag njuter i min trädgård, även om den är i stort behov av vård just nu. Nu blommar ju buskarna som vackrast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar