Att betala för parkering tycks inte vara något som höga sossepampar tycker är viktigt. Först hade vi Sahlin- historien med alla hennes parkeringsböter, och nu visar det sig att Anders Ygeman har samma skit i sitt bagage plus lite annat. Tycker de sig stå ovanför lagen på något sätt? Man kan kanske anse att 27 år är en lång tid, för det var ju för 27 år sedan som Anders Ygemans tillkortakommanden utspelade sig, men för oss äldre är väl knappast 1990-talet långt borta.
Fast det finns kanske en tjusning i olagligheterna.
Häromdagen skulle jag till ögonläkaren i en grannkommun, som har parkeringsautomater. (Gratis i Ronneby!) Jag var sen, hade ont i benen och parkeringsplatsen, som jag hittade, låg en bit bort. Det var på eftermiddagen och automaten låg uppe på en liten backe.
Då struntade jag i att gå dit. Inget hände, och jag erkänner att det kändes lite festligt att ha varit olaglig, jag som annars är fånigt laglydig. Man ska kanske praktisera detta!
När jag jobbade som AMU-lärare vid Fridhemsplan i Stockholm på 1990-talet fanns det en man i gruppen av invandrare som varje dag struntade i att han stod på parkering förbjuden. Och varje dag fick han parkeringsböter på 700 kronor, och vi kunde se hur de nitiska parkeringsvakterna satte dit lapparna från fönstret i undervisningslokalen. Somliga kan! Han berättade att han aldrig betalade de böterna. Precis som Mona Sahlin och Anders Ygeman tydligen. Han var ju i gott sällskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar