När jag äntligen landade några år efter pensioneringen, och efter fortsatta universitetsstudier och kurser, upptäckte jag den värld som hade funnits runt mig hela tiden, samt att mina barn inte ens var unga utan medelålders. Hade jag inte missat en alltför stor del av deras uppväxt genom mitt sätt att leva?
Dottern tröstade mig med att hon inte kunde tänka sig att jag hade mått bra som hemmafru. Indirekt sagt att det nog var roligare på Dagis.Jag får väl trösta mig med det.
Fast visst händer det att jag tycker att kvinnofrigörelsen är på männens villkor. Så bekvämt för dem att få hjälp med försörjningen och fri tillgång till kvinnor i sexuell frigörelse.
Själv gifte jag mig vid 23 års ålder. Det räddade mig säkert från en del synd! Även om vi sedan skilde oss efter 15 år. Så var jag ensamförsörjare med underhållsbidrag till ett barn och med vårdnaden om det andra. På den tiden fanns ingen gemensam vårdnad. Och vi fick snällt betala våra underhållsbidrag själva.
Så visst har livet varit slitigt. Jobbet som föreståndare för de korta kurserna och lärare på folkhögskolan här i byn kombinerade jag med reseledarjobb i Sverige och ute i Europa och med frilansjobb på en lokaltidning.Nej, jag hade inte behövt göra det, för så pass bra tjänade jag på mitt fasta jobb, men det var ett billigt sätt att komma ut med reseledarskapet.
Men andra saker har liksom bara gått förbi i livet. Relationerna som jag inte orkade med. Relationer som aldrig blev, men kanske borde ha blivit. Sådant som var alltför jobbigt och alltför stort. Låsta positioner och brist på mod.
Och så annat som liksom bara kom in i livet. Åren går och jag upplever att jag tappar tidsperspektivet. Plötsligt har det inte gått några månader utan några år.
Nio år sedan jag gick i pension från lärarjobbet. Sedan, alltså, fortsatte jag med universitetsstudier och guideutbildningar som blev guidejobb.
I år avbokade jag inbokade guidningar. Tur var det innan jag började känna mig så sjuk.
Men ordförandeskapet i Sveriges äldsta skrivarklubb med 65 medlemmar inte bara i Blekinge, utan även på andra håll i landet kräver mycket mer än jag trodde när jag åtog med detta uppdrag.
Framför oss har vi nu Nässelfrossa, ett stort kulturevenemang i Blekinge, då vi framträder i Olofström i Martinsonrummet på biblioteket. Sedan har vi utflykt till Kristianopel, Byafesten i Bräkne-Hoby, möte vid Silverforsen i Ronneby och så höstens verksamhet med seminarium, Kulturnatt i Karlshamn och vårt berättarcafé i adventstid. Här finns inga sommarlov, som en som är ny i styrelsen konstaterade. Nej, förvisso inte! Idag har jag skickat födelsegratulation till en medlem, det gäller att hålla rätt på sådana också. Och så har vi fått ny tavla med klubbens namn, nya visitkort och ny stämpel. Allt detta med en ordförande som för närvarande knappt kan gå och mest känner för att lägga sig ner och sova!
Framträdande på Kulturnatten i Karlshamn 1 okt. 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar