Så behöver det ju inte alls vara i förorterna och säkert inte inne i stan heller.
När jag började arbeta i Stockholm på ett rektorsvikariat på 1,5 år
hade jag ingen bostad. Ja, från början verkligen ingen alls. Jag hade fem nätter bokade på vandrarhem och kuddar och filtar i bilen. Men jag fick genast ett rum med eget bad och toalett i en villa. Efter två månader ville jag ha en lägenhet, men då uppstod en sorts moment 22, för eftersom det var ett vikariat var jag fortfarande skriven i Blekinge, och jag måste vara skriven i Stockholm för att få stå i kö och få bostad. Efter en tids letande hittade jag en stor lägenhet i Flemingsberg, där de hade gått ur bostadskön för att handplocka hyresgäster i ett försök att få rätsida på tidigare problem. Jag fick en fyra på 104 m2 på sjunde våningen, helt nyrenoverad med inglasad balkong och alla bekvämligheter med hyrd tvättmaskin och diskmaskin, torkskåp fanns redan och gästtoalett. Förrådet låg i anslutning till lägenheten. Jag betalade inte ett öre svart! Fick förstahandskontrakt och bodde där i två år tills jag flyttade för jobb på annan ort.
Även min dotter och hennes familj fick lägenhet direkt efter att ha bevakat nätet ett antal dagar, då gamla studentlägenheter blev lediga för uthyrning och lades ut där. Inga svarta pengar alls.
Nu står jag i kö för 65 plus. Det har jag gjort i snart nio år! Men hur skulle jag orka flytta?
Flemingsberg akvarell målad av mig 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar