Ibland har jag undrat över mig själv. Vad är det som får mig att ofta hamna i sammanhang där jag inte hör hemma med tanke på bakgrund och erfarenheter?
Vi kan ju börja med att jag, uppvuxen storstadsmänniska, om än i ett gediget villakvarter, har bosatt mig i en by på landet.Nog vore det enklare för mig att bo i Stockholm eller Malmö.
Och så människor som jag umgås med. Varför består de inte mest av människor uppvuxna i storstäderna? Jodå, sådana finns, men de är inte övervägande. För det är skillnad! Du kommer aldrig att förstå mentaliteten på mindre orter om du är född någon annanstans, jag lovar. Dessa släkter och detta brödraskap med folk som man har gått i förskolan och tagit studenten med. Här räknas inte kompetens! Den kan till och med vara farlig. Det som räknas är personkännedom och släktskap.
När uppförandekoderna inte stämmer blir det jobbigt. Speciellt gäller detta givetvis i närmare relationer. Visst, jag kan väl ibland tycka att jag kommer från en miljö som är lite "papegojaktig". Man kommenterar och berömmer och säger att maten är god, att kakorna är goda, att saker är vackra etcetera. Och är man van vid den stilen blir man väldigt osäker när saker inte kommenteras. Var inte maten eller kakorna goda? Är inte de nya kläderna snygga?
Man är van vid respons och uteblir den vet man inte var man står.
Ja, livet kan vara enklare om man är bland likasinnade med likadana referensramar. Då behöver man inte diskutera vad man gör och inte gör, eller vad man säger och inte säger. Detta vet man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar