1986 på våren, just när Palme skulle begravas, jobbade jag på en kurs tillsammans med en ombudsman från Stockholm. Han hade varit lite tjatig före kursen och ringt och planerat flera gånger. Jag var inte van vid så stor noggrannhet, för de flesta jag jobbade med var liksom jag rutinerade föreläsare och kursansvariga. Han var ny.
Det var en tjusig man, och man kan nog påstå att det sade "klick" mellan oss så fort jag steg in genom dörren till föreläsningssalen.
Vi åt middag tillsammans på kvällen, och han berättade också att han "hade ett affärsmässigt förhållande med en kvinna i Göteborg, som han hade ett barn tillsammans med".
Detta var inte sant, för han hade en fru som bodde i Uddevalla och som efter två månader, till min stora chock, flyttade till deras gemensamt inköpta radhus i en av Stockholms södra förorter. Då hade vi rest till varandra mellan Stockholm och min bostad i två månader och bott hos varandra.
Det blev givetvis slut mellan oss så fort jag fick se radhuset, (han visade det när jag var på besök), frun fick av mig vetskap om historien, och jag fick vetskap om relationen med frun, som visst inte var någon affärsmässig kontakt med en kvinna.
Nåväl det blev inte slutet på historien för två år senare ringde han upp mig igen, och snart blev det skilsmässa, och hon gifte om sig och var gift i tio år innan hon dog i cancer.
Men, så här hade det inte kunnat vara idag. Idag hade man bara kunnat kolla på Mer info och sett om mannen var gift. Möjligheten då var att ringa Skatteverkets personregister, men vem gjorde det, när man inte hade skäl att vara misstänksam.
Vår relation varade, med avbrott, fram till år 2004,alltså i arton år, men vi flyttade aldrig samman. De sista åren hade vi bara sporadisk telefonkontakt som en koll på att vi levde.
Sista gången jag ringde hans nummer, hösten 2013, gjorde han inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar