Ibland är jag mycket knepig med läkarundersökningar. Som till exempel när mitt ben bara vek sig en morgon för tre år sedan efter en långkörning i i bil, och jag var säker på att jag hade cancer i benet och inte gick till läkare utan väntade i flera månader tills benet hade självläkt. Då var det alltså inte cancer.
Läkare kan ju ställa fel diagnos också. Det har jag varit ute för i min familj.
I morse skulle jag på läkarundersökning inne i Karlskrona på en för mig tidig tid, det vill säga jag fick köra hemifrån kl 7.30. Jag borde inte oroa mig för den sortens undersökningar när jag har fött barn inför ca 20 läkarstuderande, men det har jag gjort ändå, så pass mycket att jag har beställt ny tid två gånger.
Vad handlar då detta om?
Inte rör det själva undersökningen, utan det som har hänt i min närhet. För flera år sedan dog en väninna till mig i det som började som äggstockscancer och för inte så länge sedan fick en annan väninna samma sak med svåra behandlingar som följd. Hon överlevde.
Ingenting är självklart längre. Man vet inte i vilket tillstånd man åker från en läkarundersökning numera. Det har man aldrig kunnat veta, men med stigande ålder har detta blivit tydligare och tydligare. Livet har med tiden blivit mycket skört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar