Roliga kommentarer

Häromdagen, när jag hade läst på facebook att en gammal studentkamrat- lika gammal som jag- cyklade en mil om dagen, och när jag för en tid sedan hade fått höra att en annan väninna sprang (!!!) flera gånger i veckan MED EN TOLV ÅR YNGRE MAN ! fick jag nog av mig själv och lade ut en fundering på facebook om det var för sent att börja motionera. Då haglade naturligtvis hejaropen in. En fb-vän påpekade att man inte skulle vara fanatisk.
- Vem har pratat om att vara fanatisk? replikerade min käre son.
Han tyckte att min kropp hade vilat länge nog, och nu var det dags att röra på den. Så sant! Jag har mycket att ta igen.

Riktigt ledsen blir jag de dagar jag tror att jag inte ska kunna cykla igen. För snart två år sedan gjorde jag ett litet försök på gatan (Mitt ena knä hade hindrat mig länge). Då gick det bra med knäet tills jag hoppade av cykeln, för då drog jag cykeln med mig när jag tog högra benet till vänster sida och slog i asfalten på gatan . Där låg jag! Tur att det inte kom en bil efter mig! I huset mittemot var tre grannar ute i trädgården, en man och två barn, varav en var en tonårskille. De fick hjälpas åt att dra upp  mig. Efter det har jag inte cyklat.
Men jag har drömt att jag gjorde det.
Det är mycket som händer i mina drömmar...