I slutet av februari fick jag veta att mitt blodsocker var för högt. Därefter har jag med hjälp av blodsockermätare, som jag har hållit stenkoll genom, och kostomläggning inte haft några förhöjda värden, trots att jag inte tar medicin.Jag är medveten om att vikten är kopplad till detta, både att den orsakar sjukdom och att den är en följd av sjukdom. Det är värre med den delen.
Men plötsligt uppfattar jag andra människors sjukdomar på ett annat sätt. Jag har insett hur frisk jag har varit och hur bortskämd man blir genom detta.
När jag idag såg på TV hur en mamma dygnet runt fick ge insulin till sin diabetessjuka dotter noterade jag detta på ett annat sätt än jag hade gjort tidigare. Kroppen kan ju liksom bara lägga av.
De sjukdomar jag har haft tidigare har gått att rätta till genom operationer. Men ingenting är ju givet.
De flesta i min släkt har snarast dött av ålderdom än av sjukdom.
Mormor hade astma. Det var stor dramatik många gånger, och vi kallades till hennes dödsbädd där hon satt blålila i ansiktet och inte fick luft. På den tiden fanns inte de mediciner som finns idag.
Hon dog sedan 92 år gammal när hjärtat lade av på grund av åldern.
Att plötsligt ha, eller vara i stark riskzon för en faktiskt livsfarlig sjukdom har gett mig en starkare insikt i min egen dödlighet och livets skörhet.
Och vem vet, detta är kanske inte det enda...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar