Numera lyssnar jag nästan enbart på radion i bilen. Mitt behov av tystnad är stort. Musik kan jag spela, men jag orkar inte alltid med en massa snack, ja inte ord överhuvudtaget. Det är kanske en utbrändhet- light som jag lider av.
Nåväl, jag var nere i affären, och då hörde jag en del av ett program på radion som handlade om våld mellan äldre par.
Detta är något som har blivit alltmer uppmärksammat. Om någon börjar eller är senil kan han/hon också bli väldigt aggressiv. Ja, har man en framlobsdemens kan man ju faktiskt bli direkt farlig.
Ju äldre jag har blivit desto mer har jag förstått vilket helvete ett dåligt äktenskap kan vara. Tänk på den gamla generationens kvinnor som inte kunde skilja sig av ekonomiska skäl. Och jag hörde på radion att det var först 1965 (tror jag det var) som våldtäkt inom äktenskapet blev ett brott. Hur är det för kvinnorna i äktenskap i mera mansdominerade och kvinnoförtryckande kulturer? Hur mycket måste de "ställa upp"? Ibland är kanske en kvinna, där det är tillåtet med flera hustrur, glad om mannen tar in någon yngre.
I programmet pratade de också om detta att äldre skulle bo tillsammans inom äldrevården. Ibland kunde alltså detta vara negativt, om de levde i en dålig relation.
Jag har så svårt att förstå att man orkar med en person i femtio, sextio år. Själv behöver jag utrymme, tystnad och egen tid. Och när sådant som våld i gamla relationer- och inte bara psykiskt utan fysiskt våld - kommer på tal, känner jag, att nog har man det bra som ensamboende. Man vet ju aldrig vad man kan råka ut för. En gubbe som blir senil och våldsam. Hu!
Och tänk om en kvinna på 70 år blir våldtagen av en viagrastinn gubbe i samma ålder. Hemskt! Det är inte alla som jublar över ett intensivt sexliv i den åldern! Åldern tar ut sin rätt och en gammal kropp är en gammal kropp. Och gamla kroppar kan göra ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar