Gillar man inte samma musik, inte samma sorts filmer, inte samma teater, har olika dygnsrytm, är olika intresserad av socialt liv och vill bo på helt olika sätt, då är det nog ganska så döfött med relationen.
Själv satt jag vettskrämd vid minsta lilla vindpust på en segelbåt de sista sju åren av mitt femtonåriga äktenskap. Jag hade hellre varit någon annanstans än där ute på havet, där det rätt som det var kunde blåsa upp, vilket ofta gjorde mig sjösjuk. Speciellt minns jag en gång när det blåste upp snabbt, och jag skulle gå upp och reva seglen, medan maken styrde. Men jag satt i uppkastningar och kunde inte röra mig, så vi fick fortsätta med seglen satta.
Och sedan fick jag snällt vänta med barnen medan båten togs om hand på höst och vår, och mannen gick diverse kurser på vintern.
Jag behöll den lilla segelbåten som vi hade här i Blekinge i skilsmässan (vi hade två båtar) och gick segelkurs på sommaren. Sedan försökte jag, tillsammans med en icke-segelkunnig man, som var på besök hos mig, segla denna. Båten låg och guppade i hamninloppet och jag fick inte vind i seglen. Jag hade båten några år, men sålde den sedan. Det finns skärgårdsturer i Blekinge.
Nej, jag orkar inte diskutera och kompromissa och hålla på i en relation. Här bestämmer jag. Allt. Ja, okey, jag och katten Bellman.
Min segelbåt, som är såld sedan flera år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar