Då och då höjs röster på Bloggardag med kritik av alla de utfall och förlöjligande som görs mot medmänniskor och andra kristna. Fast de andra är ju inte kristna i hans och doakörens ögon.
Men det måste väl ändå vara självklart för de allra, allra flesta att det faktiskt inte kan anses normalt att nästan varje dag fortfarande hålla på att harva om ett beslut om kvinnliga präster från 1958 eller var det 1957.
Någonting måste ju ha gått i stå i hjärnan både på honom och andra.
Varför går de inte över till samfund där kvinnor som präster inte accepteras? Sådana finns ju fortfarande.
Att det sedan kan finnas saker att kritisera i Svenska kyrkan idag är ju sant, men man kan ju inte förkasta hela kyrkan för det! Tycker man så illa om den får man naturligtvis gå ur. Det finns väl ingen som tvingar en kvar i ett samfund!
Doakören och andra som härjar på bloggen visar ju så tydligt att de är besvikna i sina liv, fyllda av hat och bitterhet. Det verkar på mig vara människor i låsta positioner som sitter och skriker i sina fängelser.
Olyckliga människor gör inte andra gott! Lyckliga människor sprider värme och omtanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar