Det är klart att många av oss känner oss vilsna i politiken för de ideologiska grunddragen har ju blivit mer och mer otydliga.
Krampaktigt lanserar sig nu KD som Familjens parti. Jaha, jag trodde att detta var partiet för den lilla människans röst. Människor som lever i familjer har ofta stöd av varandra. Vem ger den ensamme pensionären, den handikappade eller den hemlöse sitt stöd? Och vem värnar de allra mest oskyddade, de ofödda barnen? Ja, inte KD! Inte nu längre. Man har blivit alltför pragmatisk för att våga yttra sig om de sena abortgränserna.
Partierna drar åt mitten, sägs det. Socialdemokratin har dragit åt höger om man tänker på den socialdemokrati som jag var aktiv inom.
Folkpartiet i mitt län drog sig inte för några år sedan för att stryka en av medlemmarna från listorna till landsting och riksdag för att hon hade dristat sig att i media uttala att hon kunde tänka sig att samarbeta med SD. Detta med strykningarna var så klart kontroversiellt, men så blev det. Listorna fick tryckas om.
Inom M i Karlskrona får en utmanare till den som är partiets första namn lämna för att han har hjälpt SD med siffror.
I KD i Ronneby byter man ledamöter mellan KD och SD åt båda hållen. Man verkar tycka att det kan gå på ett ut vilket av partierna man är aktiv inom.
Jag vill veta var jag är i politiken. Själv har jag bytt parti två gånger, men det har varit efter långt övervägande och mycket funderande. Trots detta hamnade jag tydligen helt fel. För i ett parti där man kan uppleva det som att man går i koppel passar jag definitivt inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar