måndag 27 januari 2014

Saknar nödvändig rekvisita

De flesta som har försökt att bli publicerade på de stora förlagen vet hur otroligt svårt detta är, om man inte är känd eller har nutidens nödvändiga rekvisita för kulturlivet; du ska ha varit fängelsekund, hora, knarkare eller åtminstone alkoholist, och helst ska du ha varit utsatt för incest eller pedofili eller åtminstone ha blivit våldtagen. Annars ska du vara bra på att fantisera ihop en massa mord på för dig välkänd plats. Sedan kan du skriva en usel svenska, det har mindre betydelse.


Jag hörde en intervju med en känd författare för en tid sedan som ironiskt påtalade att när en skribent är ung och egentligen saknar större erfarenheter, så måste han/hon skriva konstig svenska så att kritikerna tror att han är begåvad och konstnärlig, men när  författare är äldre har de något verkligt att berätta och behöver inte konstra till sitt språk.


Naturligtvis har de flesta äldre som skriver en större erfarenhet av livet att ösa ur. Detta borde vara intressant.
Visst kan unga människor ha erfarenheter som är viktiga att förmedla, men tiden ger ju ändå oftast ett innehåll i ens liv. Har man trettio år mer i sitt liv, då har man förmodligen upplevt lite mer.


Jag har helt klart börjat inse att jag inte är gångbar på förlagen. Det beror inte på att jag inte kan skriva, utan helt säkert på att innehållet i vad en vanlig, borgerlig, äldre kvinna skriver knappast anses tillräckligt intressant.
En gång- det har jag skrivit tidigare- hade jag skrivit ett manus med situationer, upplevda eller relaterade för mig, direkt från verkligheten.
Jag fick tillbaka det från ett förlag, för en gångs skull med en motivering, att det inte var trovärdigt.
Nu menar jag att det man skriver faktiskt inte BEHÖVER vara trovärdigt, för det ligger i det konstnärliga skapandet att komma utanför verkligheten, men i detta fallet var det faktiskt en verklighet som skildrades! Eller rättare bitar av fleras verkligheter, men situationerna var sanna!


Man får väl göra som så många andra gör, ge ut boken själv. Eller ge upp?

Inga kommentarer: