nej, förvisso kan jag inte se den kristna tron eller uppdraget som kristen att hela tiden bevaka och informera om hur man själv KÄNNER sig.
Borde det inte vara tvärtom, nämligen att den kristna kallelsen innebär att man vänder sig utåt och börjar se medmänniskan på ett annat och djupare sätt?
Inte heller är den kristna tron för mig något som ska diskuteras, debatteras, och där man ska överbevisa varandra om vem som har mest rätt och den riktigaste tron.
Jag ser gärna framför mig de troende som jag har sett i katolska länder, hur de kan gå in i en kyrka och tända ett ljus och i stillhet be en bön i förtröstan och tilltro. Detta är för mig bilden av TRO.
Den har inget med ändlösa, meningslösa diskussioner att göra.
Tro är som ett stilla sus i ens inre, en förtröstan, ett lugn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar