Så är det fredag igen och snön ligger djup

Veckorna rullar på. Tågen är inte längre en transportmöjlighet om man vill vara säker på att komma fram någotsånär säkert. Och om man vill ha tillgång till toaletter. På tågen här är toaletterna ofta låsta.
Det varnas också för att man ska ge sig ut i bil.
Vad ska man göra då? Sitta hemma som vi pensionärer gör ibland?
Jag minns faktiskt inte att det var regel när jag var barn att man inte kunde ta sig fram när det var snö. Men allting var kanske mera robust då, både transportmedel och folk!?


Igår kom Blekingeposten. Där hade jag också insändaren om turismsatsningen som jag inte tycker håller måttet i verkligheten. Där lite förändrad mot i BLT.


I Debatt igår fanns ju en diskussion om de bruna partiernas frammarsch i Europa. Det är klart att denna tendens är farlig för demokratin! Men ännu farligare är det kanske när de bruna ränderna går igen i andra partier och inte observeras.
En av de första saker som man försöker strypa är givetvis yttrandefriheten. När den börjar dras åt på olika sätt, och det bevakas vad människor uttrycker, då är det stor fara!
Att få tänka fritt och yttra sig är en av grundstenarna i demokratin.
Därför bör vi alltid göra människor uppmärksamma på var vi noterar bruna ränder!

Representerar riksdagen det svenska folket? Utan 65-plusare?

Pensionärerna utgör, som alla vet, en ganska stor del av Sveriges befolkning idag. Riksdagen ska representera det svenska folket.
Partierna  är noga med att välja in kvinnor, invandrare och yngre. Lika noga verkar snart alla partier vara på att plocka bort dem som är över 65 år på vallistorna till riksdagen.
Detta är naturligtvis mycket allvarligt, för vem driver äldres ärenden om pensionärer inte finns representerade?


Jag hade hoppats på att KD skulle lansera sig som ett parti för de äldre, för så uppfattar jag partiprogrammet.
Men det de framhåller idag är att man är Familjens och barnens röst.
Så vem driver på allvar äldrefrågorna? Och hur får vi in pensionärer i riksdagen?

Nästan förlorad

Jag hade ställt undan krukan med den utblommade Amaryllisen och slutat vattna den. Igår skulle jag kasta den, men då upptäckte jag den här!
                                 

Så då kommer den att blomma igen!

En sådan person platsar inte...

Det föll alltså inte i god jord att jag kallade LF för senaste exet.
Vad skulle jag annars skriva? Han fick ju inte förväxlas med exmaken, för jag har ju varit gift. Länge!


Men eftersom jag uttryckte mig så, framstår detta som lösaktighet ( en 70-årig tant!) , anser han, och skriver han  på sin blogg,  en sådan person platsar inte i ett parti som försöker locka kristna väljare med traditionell syn på äktenskap och trohet!


Just det! Detta är en utmärkt illustration på vad jag anser vara "bruna ränder",  Vi och Dom, de  som är innanför och de som är utanför. En sådan som dig vill de inte ha!


Nu hör ju LF inte till KD längre. Han kämpar på s-bloggarna numera.
!!!! Inga kommentarer!


Men även om KD satsar på familjen, så har jag aldrig hört talas om att man inte får vara med i partiet som frånskild!

Helt otroligt!

Varje morgon när jag öppnar min inkorg på mailen får jag räkna med minst två mail med trakasserier från LF.
I morse påstods det att jag hade ett "sjukligt intresse" för honom.
Detta skriver en person som gång på gång ringer ner mig på telefonen (senast igår kväll), trots att jag uttryckligen har skrivit och sagt att jag INTE tänker prata mer med honom.


Detta skriver också en person som har gjort allt för att sabotera så mycket som möjligt i mitt liv. Som har förtalat mig inför partikamrater, skickat mail och ringt, ringt en av mina bästa väninnor och skrivit till ett av mina barn. Då är det JAG som har ett sjukligt intresse för honom!


Självklart ger en sådan person inte några större avtryck i ens liv annat än av obehag. Jag tänker inte förlåta hur mycket han än tycker det! Jag tänker inte acceptera att en person aktivt går in i mina nätverk för att förstöra för mig.


Sådana relationer är givetvis bara stora misstag som man gör.
Att sedan komma och påstå att man är lösaktig för att man har beskrivit en person som "senaste exet" gränsar naturligtvis till rena löjet vid vår ålder.


Jag önskar verkligen att jag hade förmågan att vid 70 års ålder, som gammal och kraftigt överviktig vara lösaktig! Det vore en konst om inte annat.


Men att sedan, på sin blogg, komma och påstå att jag därför inte passade i mitt förra parti som omfattade en traditionell äktenskapssyn gör mig ytterst förvånad. Personen som uttrycker detta har själv aldrig varit gift med sina kvinnor!
Själv har jag ett långt äktenskap bakom mig. Och därifrån två vuxna barn.


Det finns nog skäl till varför vissa partier utesluter sina medlemmar! De är att gratulera som har lyckats bli av med dem!

Hur länge?

Frågan är hur länge man klarar av att skotta. Idag gick det!

Kan man handskas så med domar?

Den nya sighten där vem som helst kan se om folk är dömda för brott förvånar mig mycket.
För ett antal år sedan letade jag efter information om ifall en anställd var dömd för att ganska allvarligt brott. Det var minsann inte bara att ringa och fråga om det fanns domar hur som helst. Jag fick ha personnummer och vända mig till den tingsrätt det gällde och säga att jag hade hört att det skulle finnas en dom. Först då fick jag ut domen.
Kan nätet göra att allting blir så lättvindigt? Verkar konstigt.


Jag trodde att upplysningar om att människor var dömda för brott kunde räknas som förtal?

Slarvigt läst!

Jag fick just ett påpekande om att jag hade skrivit fel, och jag har kollat. Det var inte till XX utan från XX som det stod i mejlet.
Men tankarna på att gå tillbaka hade LF vid det tillfället i vart fall.
Så här såg det ut, fast platsen är ersatt av XX.


) Jag gör ingenting alls för att få bort dig från Kd. Då och då har tankarna kommit för mig om jag skulle gå med i kd igen,
men förutsatt att jag flyttar från XX. Att du gick med i Kd är det bästa du har gjort, så där tycker jag att du ska stanna. Och Kd behöver ju dig.


Nu har väl fler än jag blivit mycket fundersamma över hur man ser verkligheten i KD med tanke på de alarmerande uppgifterna som den senaste tiden har kommit fram i media om den bristfälliga äldrevården. Ska bli spännande att se Maria Larsson i Aktuellt ikväll! Visst är det lite som den där småborgerliga stilen där man lever i den bästa av världar, trots att förhållandena är dåliga.


Nej, det här är inget parti för mig! Jag vill arbeta med sanningen som bas och inte med verklighetsfrämmande idyller!
Men om man nu tycker att en person platsar bra någonstans, kan inte jag förstå att man sätter igång och försöker misskreditera honom/henne inför hennes partikamrater så som har skett här!


Jag vill vara i ett parti med fri yttranderätt!
Och bland vänner som jag kan lita på!


Är inte angiveristilen ett DDR-stuk? Så lär det ju ha gått till där.
Även de närmaste kunde vara angivare. Precis som här!

Rena DDR-stuket

Jag har dessutom aldrig hotat med att förtala dig. Jag har uppmanat EN av dina partikamrater att läsa din blogg. Du måste
ju själv vara medveten om att det som du skriver på bloggen är pinsamt för partiet, om du uppfattar detta som ett hot.


Detta står att läsa i ett mejl som jag fick från LF den 28 september kl.14.03. Jag hade då reagerat på att han hade försett distriktsordföranden i KD, i det distrikt där jag bor, med kopior på saker jag skrivit på bloggarna.
Jag visste ingenting utan fick först veta detta efter en månads tid, då det hade gått iväg fem eller sex mail till henne från LF. Detta tyckte jag var ytterst märkligt.


Nu har han påstått att det som gick iväg enbart var kommentarer på s-bloggar som LF ansåg kränkande mot sig. Han har tydligen glömt ovanstående!


Jag har nu faktiskt ägnat flera timmar åt att leta rätt på dessa och vad jag ser är att jag hade kommenterat hans uppfattningar genom att ställa dem i ljuset av det han meddelade mig, som till exempel att han ibland hade funderingar på att gå tillbaka till KD, under förutsättningar att han flyttade till XX. Detta har han gjort nu, så då borde ju dessa förutsättningar vara uppfyllda.(?)


I mitt letande hittade jag alltså också idag ovanstående ord. Min blogg är ingen hemlighet, och ibland har jag hänvisat till den på facebook.
Men, genom ovanstående uppmaning att kontrollera vad jag skriver på min blogg,  får jag tveklöst associationer till DDR:s underrättelseverksamhet av dem som inte uppfyllde kraven på renlärighet!
Också vår gruppledare hade blivit uppmanad att "hålla ett öga" på mig och det jag skrev!


Det kusliga är att LF har varit medlem i KD i bortåt tio år.
Han måste alltså ha tyckt att detta förhållningssätt var helt i linje med hur det fungerar i partiet. (?) Hur kan man annars gå tillväga på det sättet? Det skulle inte kunna förekomma i S och inte heller i FP.


Skrämmande! Rena rama DDR-stuket alltså, enligt min uppfattning!
Nu förstår jag också lite bättre den Försäkran om lojalitet som förtroendevalda av partistyrelsen uppmanas att skriva under, och som både jag och andra partikamrater reagerade negativt på.
I distriktet skulle den inte användas, men det finns lokalavdelningar där man har skrivit under denna försäkran.
Givetvis är sådant här obegripligt för en person som kom till KD från det liberala Folkpartiet. Både obegripligt och osmakligt!


Inte konstigt att de som har sin tilltro till partiet minskar i detta land, där den individuella friheten och yttranderätten hyllas!
 Jag har lämnat partiet!

Grått, trist, framtidslöst

Gråheten ligger som ett täcke runt en. Jag brukar inte bry mig särskilt mycket om vädret, men denna totala brist på sol som vi har haft här den senaste tiden är jobbig.
Efter beskedet om min gamle, gode väns bortgång i slutet av hösten känns min egen förestående hädangång alltmer nära.
Jag har haft vänner som in i det sista har läst vid universitetet och som suttit kvar på sina uppdrag intill sin död, trots att de var nästan åttio år gamla.
Vill jag bli sådan?


Det är kanske dags att lägga in en annan växel och försöka leva på ett annat sätt. Men hur?

Saknar nödvändig rekvisita

De flesta som har försökt att bli publicerade på de stora förlagen vet hur otroligt svårt detta är, om man inte är känd eller har nutidens nödvändiga rekvisita för kulturlivet; du ska ha varit fängelsekund, hora, knarkare eller åtminstone alkoholist, och helst ska du ha varit utsatt för incest eller pedofili eller åtminstone ha blivit våldtagen. Annars ska du vara bra på att fantisera ihop en massa mord på för dig välkänd plats. Sedan kan du skriva en usel svenska, det har mindre betydelse.


Jag hörde en intervju med en känd författare för en tid sedan som ironiskt påtalade att när en skribent är ung och egentligen saknar större erfarenheter, så måste han/hon skriva konstig svenska så att kritikerna tror att han är begåvad och konstnärlig, men när  författare är äldre har de något verkligt att berätta och behöver inte konstra till sitt språk.


Naturligtvis har de flesta äldre som skriver en större erfarenhet av livet att ösa ur. Detta borde vara intressant.
Visst kan unga människor ha erfarenheter som är viktiga att förmedla, men tiden ger ju ändå oftast ett innehåll i ens liv. Har man trettio år mer i sitt liv, då har man förmodligen upplevt lite mer.


Jag har helt klart börjat inse att jag inte är gångbar på förlagen. Det beror inte på att jag inte kan skriva, utan helt säkert på att innehållet i vad en vanlig, borgerlig, äldre kvinna skriver knappast anses tillräckligt intressant.
En gång- det har jag skrivit tidigare- hade jag skrivit ett manus med situationer, upplevda eller relaterade för mig, direkt från verkligheten.
Jag fick tillbaka det från ett förlag, för en gångs skull med en motivering, att det inte var trovärdigt.
Nu menar jag att det man skriver faktiskt inte BEHÖVER vara trovärdigt, för det ligger i det konstnärliga skapandet att komma utanför verkligheten, men i detta fallet var det faktiskt en verklighet som skildrades! Eller rättare bitar av fleras verkligheter, men situationerna var sanna!


Man får väl göra som så många andra gör, ge ut boken själv. Eller ge upp?

Jag slår dig för att jag älskar dig!

Ingen skulle väl acceptera en förälder som påstod att han/hon slog sitt barn för att han/hon älskade det. Sådant kan man inte komma dragandes med i Sverige längre, i vart fall inte bland oss som är födda här eller har bott här länge.
Men kan man tro att en man som slår eller psykiskt misshandlar en kvinna gör detta i eller av kärlek?
Nej, det tror vi väl inte heller längre! Inte om vi är någotsånär normala i huvudena i vart fall.
Eller såvida vi inte är masochister.
För Kärlek är att vilja väl - och att göra väl!

Trevlig helg!

                       

Önskar dig en trevlig helg!

Akvarell målad av mig för ett par år sedan.

Insändare idag

Idag har jag en sur insändare i Blekinge läns tidning, papperstidningen, om turismsatsningen i Blekinge, där man pratar om att utveckla turismen och samtidigt stänger turistbyrån i Ronneby och säger upp eller förflyttar kunniga människor, inte bara där utan också i regionen.
Den ena handen verkar inte veta vad den andra gör!

Tjusningen är växlingarna

Trots att jag de senaste åren har tyckt att det har varit jobbigt med snön, har jag kommit på mig själv i år med att sakna snön. Jag har saknat gnistrande snö med sol och det vackra landskap som det blir när det är snötäckt.
Med stigande ålder har jag alltmer kommit att uppskatta just växlingarna genom årstiderna här. Visst har de sin charm!

Stämplad

Under den långa tid jag var medlem i S var det aldrig någon som sade att jag som var socialdemokrat väl inte skulle tänka si eller så eller göra på det eller det sättet. Inte heller fick jag höra sådant som folkpartist eller FiSk:are.


Men som aktiv i KD var det plötsligt helt annat ljud i skällan hos folk. Det märkligaste jag har läst var från en debattör på en kyrklig blogg som hade varit inne på den här bloggen och upptäckt att jag var aktiv i KD. Jag hade då på bloggen skrivit att jag inte trodde på en kroppslig uppståndelse. Detta  tyckte kommentatorn på den bloggen var så upprörande att hon skulle skriva till partiet och klaga. Då måste man väl ändå undra vad folk har för uppfattningar!


Vad jag vet finns det inga sådana troskrav inom KD.
Men jag vill inte heller utsätta mig för den sortens uppfattningar.
Om en partibeteckning innebär att min tro ska se ut på ett speciellt sätt i människors ögon, då är jag inte intresserad av att figurera i de sammanhangen. Jag har alltför stor önskan om att fritt kunna yttra mig och inte vara slavbunden av några stämplar.

Falska idyller

-Hur mår du?
-Tack, bara bra!
Det var otänkbart att svara något annat för bara ett par år sedan, anser jag. I den bästa av världar ska alla må bra, hur pissigt livet än är just då.
Jag tycker att det har lättat lite nu. Det hände mig för inte så länge sedan att jag mötte en bekant, som jag inte hade träffat på länge och hon svarade - Ja, vad säger man?
Men sedan blev det ju inte mer, för vem vet hur man fortsätter på ett sådant svar? Jag kände mig i det läget ytterst socialt handikappad.


Nu blir 400 SJ - anställda utan jobb, i det statliga bolaget!
Det är väl en bra demonstration på den arbetslinje som regeringen för.
Är det någon som tvivlar på att det är kapitalismen som styr och inte något nytt arbetarparti?
De senaste dagarna har det dykt upp den ena larmrapporten efter den andra om hur sjukvårdsköerna är för långa för allvarliga åkommor som behöver operation. Men någon minister- jag skriver inte vem- påstår att sjukvården är utmärkt.


Det påminner mig om dåliga äktenskap, där alla far illa, det äkta paret och barnen och kanske släkten. Fast alla håller den skinande fasaden uppe.
Men vi vet alla att det är ett mycket stort steg att bryta upp... Och så pinsamt i vissa fall!

Politiker på utbildning- är det meningsfullt?

När jag begärde mitt utträde ur KD var jag ganska irriterad över hur jag upplever att lokalavdelningen fungerar. Det talade jag om.
 Jag fick då veta alla kurser och konferenser som politikerna hade varit på och hur mycket de hade gjort. Det handlar om prioriteringar som bekant! En del människor prioriterar medlemsaktiviteter och andra sina personliga uppdrag.
Nu anser inte jag att man ska behålla eller ta på sig uppdrag som man faktiskt inte har tid med, men det är en annan fråga.
Det intressanta var att bland de utbildningar som hade erbjudits (själv hade jag inte fått sådana erbjudanden, fastän jag tydligen borde ha varit där) var kurser i mobbning och om våld i nära relationer.
Mycket intressant! Jag har nämligen aldrig upplevt att någon politiker riktigt har fattat vad mobbning av skolelever/anställda eller våld i nära relationer har inneburit! Tvärtom har de hållit mobbare och de som utövar våldet om ryggen.
Som lärare gick jag så långt som till skolnämnden. Vad hjälpte det? Är man benägen att skjuta budbärare blir det ingen ändring på förhållandena, då blir det bara till att sopa skiten under mattan.
Och mycket riktigt, vi har sett flera anmälningar om mobbning från föräldrar på  skolor i Ronneby efter mina påpekanden.

Dubbelspel

Det är ganska intressant att se hur människor som manipulerar och spelar dubbelt bär sig åt.
Hela morgonen har jag tagit emot mejl om att exet, som fortfarande påstår att han är förlovad med mig, ska kontakta KD-folk för att påverka att jag ska ta tillbaka mitt utträde ur partiet. Hur nu de skulle kunna göra detta när det är jag själv som har begärt utträde, kan man ju fråga sig.


Jag förstår inte exets enorma intresse för Kristdemokraterna, ett parti som han lämnade för många år sedan för att gå till ett annat parti, som jag inte får nämna för honom.
Samtidigt är han numera medlem i S och en stor debattör på S-bloggarna, och där låtsas han alltid förvånad om jag kommenterar något han skriver och förstår inte mitt stora intresse för honom!
Så i mejl till mig påstår han att han är förlovad (ensidigt) med mig och där låtsas han knappast kännas vid mig! Ja, det finns ju många män som har många bollar i luften samtidigt! Det är ju inte alltid det blir så tydligt som i bloggvärlden!


Och visst är det bra med mejl! Det är ju bara att klicka på vidarebefordra så ger man svart på vitt på vad någon har skrivit eller hotat med!
Mig kan man ju inte heller komma åt nu när det inte finns några uppdrag som man kan förstöra för mig! Det måste vara ytterst förargligt för folk som har satt i system att hota andra!

När feminismen flippar ur

Vi var väl många som såg med ett löje på Belinda Olssons program om feminism. Något mera urvattnat och utflippat får man väl leta efter. Men tydligen ska hon ha två program till, så man ska väl inte döma så hårt än.
Men om man gör feminismen till en fråga om han, hon eller hen och till att man inte får framstå som tjej eller kille då har man nog inte fattat vad den, sedan generationer tillbaka, djupt förankrade uppfattningen om kvinnors mindervärde innebär. Då kan man inte ha mött den totala respektlöshet som en del män visar kvinnor.
Då vet man överhuvudtaget inte vad kampen gäller. Lönefrågan är bara ett resultat och en liten del av denna nedvärderande syn. Den handlar om mycket, mycket mer.
Kvinnligheten bör stärkas och inte suddas ut. Vi ska ha rätten att vara kvinnor, att älska det som förknippas med kvinnlighet och till och med att få gilla rosa! Kampen ska inte gå ut på att sudda ut könsgränser!  Kampen måste gå ut på att ha samma värde även som kvinna!
Vare sig du lever i ett heterosexuellt förhållande eller i ett lesbiskt förhållande ska du  givetvis ha rätten att vara den du är, att vara kvinna. Varför ska det slätas ut?
Och slutligen så är det inte fult att vara vacker! Naturlig skönhet- inte sådan som kommer genom operationer- är en gudagåva! Den ska man vara tacksam över, det är inget som ska döljas.

Varför gick Maria Larsson fri efter vaccinationsskandalen?

En sak förvånar mig mycket, och det är hur tyst det har varit om den enorma skandal det är med det otillräckligt utprovade vaccinet mot svininfluensan som har gett många ungdomar ett livslångt lidande och handikapp.
Hur kunde ansvariga gå fria?
Borde inte de som satt i TV-rutan och talade om solidaritet och att vi alla borde vaccinera oss ställas till ansvar? De talade ju för ett vaccin som inte var tillräckligt utprovat. Och detta lär ha varit känt på sina håll!
Maria Larsson till exempel.
Man måste ju också fråga sig hur omfattande läkemedelsindustrins lobbyverksamhet är och hur mycket politikerna duperas.
Och har de politiker som finns i framträdande positioner den kompetens och den utbildning som borde fordras för deras poster? Hur ser det ut på den fronten?
Ställ dem till svars! Detta kan aldrig ta bort det lidande de utsatta får dras med, men det vore inte mer än rätt!

Hjärtan kan man inte tvinga

Ibland ser man liksom plötsligt sanningar om sig själv.
Så upplever jag det nu. Mitt hjärta är nog fortfarande alltför rött för att klara av borgerligheten. 
Jag längtar hem i politiken! Hjärtan kan man inte tvinga!

Vilsna i politiken

Det är klart att många av oss känner oss vilsna i politiken för de ideologiska grunddragen har ju blivit mer och mer otydliga.
Krampaktigt lanserar sig nu KD som Familjens parti. Jaha, jag trodde att detta var partiet för den lilla människans röst. Människor som lever i familjer har ofta stöd av varandra. Vem ger den ensamme pensionären, den handikappade eller den hemlöse sitt stöd? Och vem värnar de allra mest oskyddade, de ofödda barnen? Ja, inte KD! Inte nu längre. Man har blivit alltför pragmatisk för att våga yttra sig om de sena abortgränserna.


Partierna drar åt mitten, sägs det. Socialdemokratin har dragit åt höger om man tänker på den socialdemokrati som jag var aktiv inom.
Folkpartiet i mitt län drog sig inte för några år sedan för att stryka en av medlemmarna från listorna till landsting och riksdag för att hon hade dristat sig att i media uttala att hon kunde tänka sig att samarbeta med SD. Detta med strykningarna var så klart kontroversiellt, men så blev det. Listorna fick tryckas om.


Inom M i Karlskrona får en utmanare till den som är partiets första namn lämna för att han har hjälpt SD med siffror.


I KD i Ronneby byter man ledamöter mellan KD och SD åt båda hållen. Man verkar tycka att det kan gå på ett ut vilket av partierna man är aktiv inom.


Jag vill veta var jag är i politiken. Själv har jag bytt parti två gånger, men det har varit efter långt övervägande och mycket funderande. Trots detta hamnade jag tydligen helt fel. För i ett parti där man kan uppleva det som att man går i koppel passar jag definitivt inte!

Börjar vi få en polisstat med sociala medier som kontrollorgan?

Igår fick jag nog! Visst har jag upplevt att mitt nya parti inte har speciellt högt till tak och att man ska vara söt och rar och snäll och trevlig där. Så upplever i vart fall jag det.
Detta utnyttjades också i höstas när en mig närstående rapporterade om olämpligheter, som han ansåg, som jag hade skrivit på olika bloggar. Det gällde tydligen att hålla tungan rätt i munnen eller att slå rätt på tangentbordet eller hur man ska uttrycka det.
Visst så gör man inte som närstående, i vart fall inte om man vill fortsätta höra till den kategorin!


Igår utbröt en diskussion på facebook. Och sedan gjorde jag själv ett inlägg på min sida. Vad hände? Jo, strax fick jag ett telefonsamtal om det olämpliga i att skriva som jag gjorde.


Nu är det alltså mer än nog för mig! Jag tänker inte vara i ett parti som fungerar som en polisstat där man inte får ha åsikter utan ska gå i en fyrkantig fålla som megafon till partistyrelsen!


Och vad är det för samhälle vi börjar få? Sociala medier har alldeles uppenbart blivit till ett kontrollorgan för folks renlärighet.

Vi har börjat få en polisstat i stället för en demokrati med yttrandefrihet och högt i tak. Det gäller att vara rätt och att säga rätt saker. Men i denna cementerade miljö växer ingenting!

Vem talar om "som hund och katt"?

I min dotters familj finns två hundar, två katter och en sköldpadda.
Den yngsta katten går mera till hundarna än till katterna (gäller även min besökande katt).
Här med äldste hunden, 13 år gammal.
Visst är det sött? Hon stryker ofta sitt huvud mot deras nosar.

Problem på Blogger

Det är sedan en tid flera problem här på Blogger både när man skriver och med annat.Just nu går det inte att publicera bilder. Därför skriver jag inte just nu. Det är alltför irriterande!

Kvinnorna måste tala!

Varför tiger de muslimska kvinnorna nu när SD beskyller muslimska män för att använda våldtäkter som ett maktmedel och straff gentemot kvinnor?
Borde det inte vara kvinnornas ansvar att ge hals och berätta sanningen? Är det lögn ska de säga detta, men är det sanning då bör vi se upp i vårt så kallat jämställda land!
Jag tror att mycket är möjligt i starkt patriarkala strukturer.

Fråga de muslimska kvinnorna- inte partiledarna!

Nu har en SD:are igen gett stora tidningsrubriker genom att hävda att man i muslimska länder har våldtäkt på kvinnor som straff. Att våldtäkter förekommer i krig är väl ingen nyhet, och vi fick ju höra om hemska våldtäkter i Indien för inte så länge sedan.
Nu förvanskades visst också det som sades och blev i media till att det var enligt Koranen, vilket tydligen inte sades i det ursprungliga påståendet.


Men, vad händer i det här landet? Tänk om det är sant, att det inte är ovanligt med våldtäkt som straff eller något som praktiseras inom äktenskapet om kvinnan är ovillig! Är det så att en muslimsk man betraktar kvinnan i ett äktenskap som något han har rätten att behärska? Hur länge sedan är det som det var så bland svenskfödda män?


Fråga muslimska kvinnor! Det är de och inte partiledarna som kan svara på frågan om det är något som är frekvent eller ej.
Om det blir så att man i Sverige inte längre får yttra något, som kanske är sant, men inte passar in i den bild vi vill etablera för något, då är det riktigt, riktigt illa! Vi har hamnat ganska långt från en fri yttranderätt nu!


Och ska vår statsminister tala om ett Dom och Vitänkande, som han tydligen har gjort! Vad kallar han sin egen inställning till SD? Är inte den ett Dom och Vitänkande?


Tänk er scenariot att det verkligen förhåller sig så att våldtäkter är vanliga! Hur känner sig då de kvinnor som kanske upplevde att ett problem äntligen kom upp i dagen? Nu då Nya Moderaternas partiledare och KD:s partiledare har förnekat detta? Men vad vet dessa partiledare om de här förhållandena? Har vi inte gått över gränsen till det löjliga nu?


Ibland är det så att det hemska inte är det som sker utan att det BERÄTTAS om det som sker!
I stället för att skrika om hur främlingsfientliga SD är, borde man faktiskt undersöka förhållandena och ta reda på om det finns någon sanning i det! För det kan det faktiskt finnas till och med om informationen kommit från SD håll!

Vi vet mycket om det vi inte kan veta något om

Jag tycker att det är så fascinerande med de människor som uttalar sig tvärsäkert om Gud. Det och det står skrivet säger man med total tilltro till det som män (ja, män) för snart ett par tusen år sedan kom fram till.
För det första tror jag inte att man kan greppa Gud med ord. Och för det andra tror jag inte att man kan läsa sig till tron.
Jag tror att det enda sättet att bli viss om Gud är att erfara att det finns en kraft i tillvaron som är utöver det gripbara och fattningsbara för oss.
Vill man sedan hålla på med konstiga diskussioner om gamla skrifter får man väl göra det, men jag tror att detta är mycket långt från ett gudsupplevande och ingen väg att få tro. Att tro är inte att föra intellektuella diskussioner.
Vi kan givetvis inte komma fram till vad som är rätt och fel i dessa skrifter. Däremot kan vi av berättelserna i Bibeln få vetskap om hur Gud verkar och genom evangelierna och NT få kunskap om hur Gud vill att vi människor ska förhålla oss till varandra och till omvärlden. Längre tror jag inte att vi kan komma hur mycket vi än läser. Tron är inte gripbar med ord!

Att ockupera ett kommentarsfält

En del blogginnehavare är väldigt generösa och tillåter allehanda diskussioner och åsikter på sina blogginlägg. Det finns till och med de som inte har sina bloggar modererade, något jag själv inte skulle våga om jag inte hade ständig tillsyn. En blogginnehavare är ju faktiskt ansvarig för det som skrivs.

Ibland dyker det upp människor på bloggarna som i någon sorts mission att ändra på blogginnehavarens åsikter, och eventuellt också på deras tro, fyller kommentarsfältet med kommentar efter kommentar, alltså troligen för att väcka den som gjort inlägget plus dem som instämmer. För några år sedan hade jag också ihärdiga kritiker som till slut blev så tröttsamma att jag spärrade vissa kommentarer, och då tröttnade de.

Några bloggar kommenterar jag själv mer och mer sällan på, för risken är överhängande att man får klorna i sig från någon även om man inte spammar kommentarsfältet.

Biskop Bonnier har inte sin blogg modererad och har den senaste tiden utsatts för hundratals kommentarer från en person som har lovordat sin egen tro, som tydligen inte har så mycket med kristendomen att göra. Nu har han talat om att denna inte längre är välkommen att kommentera med sådana inlägg.
Det är ganska vanligt att biskop Bonnier skriver att människor kan låta bli att läsa hans blogg och att de inte behöver kommentera. Det har jag själv råkat ut för.
Vore det då inte  bättre att ha bloggen modererad än att utsätta människor från sådana påpekanden?
Men det är väl ett led i den vackra kristendomen som det talas om där. Vad nu den har med verkligheten att göra!?

Och han skuttade ur sängen...

Har du varit med om att du plötsligt har fått en sorts energikick som du inte begriper varifrån den kommer?
Det har hänt mig ibland. Det märkligaste var när jag kände mig helt utslagen, då jag hade blivit utan jobb för många år sedan, och i ett par veckor hade gått mellan köksdelen och vardagsrumssoffan, och så en dag kände jag mig buren och fick massor av energi. Då vände livet.

Idag satt jag i samma soffa och hade ramat in några av mina akvareller och så reste jag mig upp och plötsligt stod jag på golvet hur lätt som helst! De som har sett mig vid en soffa eller en djup fåtölj det senaste halvåret kan nog förstå min förvåning. Jag var tvungen att prova igen och igen. Jo, faktiskt, jag kan resa mig hur lätt som helst från soffan. Märkligt! Obegripligt, jag som vissa dagar till och med har befarat att jag skulle bli sittande där utan att kunna ställa mig upp.
Och med en gång kände jag mig minst tio år yngre...

Vi ska veta

vart vi är på väg. Vi ska veta vad vi vill och ha målet i klart sikte.

Man ska inte vela. Har man sagt att man ska komma, så ska man komma, helst om det också blåser småspik och är livsfarlig halka.
Och i sina relationer ska man vara helt klar över vad det är man vill.
Så är förväntningarna på oss.

Jag minns en gång på 1980-talet när vi kolleger på folkhögskolan skulle till en sammankomst för lärarna på södra Sveriges folkhögskolor. Jag var vice ordförande (blev sedermera ordförande) i distriktet i facket, och det var facket som var arrangör, och eftersom ordföranden skulle vara borta, skulle jag hälsa alla välkomna.

Den dagen var det uruselt väder. Det var snöstorm och halt, och vi skulle köra minst 15 mil x 2. Eftersom jag hade två relativt små barn och var rädd om mitt liv, anmälde jag att jag inte åkte med eller körde dit. Mina kolleger tyckte att detta var alldeles förfärligt och stuvade in sig i bilarna och körde i det livsfarliga väglaget och riskerade sina liv för en lärarsammankomst och studiedag många mil bort. Själv satt jag på mitt kontor och jobbade.
Den sortens pliktkänsla, som är förenad med livsfara, ger jag inte ett dugg för, den imponerar inte på mig. Tvärtom tycker jag att det är ansvarslöst mot familjer och barn att ge sig ut på farliga vägar. Men hyllar man principen att man kommer om man har sagt att man ska komma så blir det ju så, om man drar det in absurdum.

Ibland när man skriver något till någon och så där lite på ytan berättar om sitt liv, kan det finnas ett ord dolt i texten, som man kanske hoppas att vederbörande ska upptäcka.
Ordet Hjälp!

Nu börjar jag bli riktigt nojig

Efter alla de dödsfall i min vänkrets/släkt som har drabbat mig de senaste åren börjar jag nu bli riktigt nojig när jag inte får tag på någon. Ännu värre än vanligt.
För några timmar sedan fick jag tillbaka ett mejl, som var ett svar till en god vän, och besked att mejlet inte hade kunna levereras. Genast tror jag då att personen är död. Det är otäckt. Nu fick jag dock kontakt efter ett senare mejl, så personen ifråga lever alldeles uppenbart.

Men livets skörhet och absoluta slut blir ju mycket uppenbart i min ålder. Det är inte enstaka personer som försvinner utan det är den ene efter den andre.

Det är kanske hög tid att sätta sig ner, inse att tiden är begränsad och fundera över hur man allra bäst gör något med den tid som är kvar. Att köra i full speed med skygglappar känns inte längre så lämpligt.

Som grevinnan och betjänten

Det kan vara lite passiverande att bo på landet eller som jag gör i en liten by och i ett bekvämt hus. Allt man behöver finns liksom inom räckhåll; affären och skogen eller fina promenadvägar. Man kan faktiskt vara här dag efter dag utan att lyfta från byn.
Men jag försöker att komma loss och köra till stan, det vill säga till Ronneby eller till Karlshamn ibland. Ja, och så kör jag ju till Skåne och till Stockholm. Men väldigt många av mina dagar tillbringar jag just här med katten.
Vad jag gör? Ja, det undrar jag också ibland. Läser, skriver, tittar på TV, målar akvarell och pratar i telefonen. Det är aldrig, eller i vart fall mycket sällan, tråkigt eller långsamt.

Men så händer det sig, som nu vid nyår, när jag hade skjutit fram en Stockholmsresa, att jag upplever att allting är precis som vanligt. Att livet på något sätt är utan rörelse framåt. Ändå har jag kommit till den åldern och insikten att man faktiskt får vara glad  om dagarna är precis som vanligt.
Och tittar jag i backspegeln så har mycket hänt och jag har gjort mycket de senaste fem åren. Ändå känns det segt på något sätt. Som att stå i sirap och inte ha riktig styrfart.
Kanske beror detta ibland på att man inte vet vart skutan ska gå.
Samtidigt upptäcker man att folk som man en gång funderade på att segla med nu har seglat ner i graven.

Då får man sig en tankeställare. Man borde nog begrunda noga vad man vill göra av sitt liv de dagar man har kvar. Vem vet hur få eller många de blir?

Att vara kristen är inte att vara navelskådande

nej, förvisso kan jag inte se den kristna tron eller uppdraget som kristen att hela tiden bevaka och informera om hur man själv KÄNNER sig.
Borde det inte vara tvärtom, nämligen att den kristna kallelsen innebär att man vänder sig utåt och börjar se medmänniskan på ett annat och djupare sätt?

Inte heller är den kristna tron för mig något som ska diskuteras, debatteras, och där man ska överbevisa varandra om vem som har mest rätt och den riktigaste tron.

Jag ser gärna framför mig de troende som jag har sett i katolska länder, hur de kan gå in i en kyrka och tända ett ljus och i stillhet be en bön i förtröstan och tilltro. Detta är för mig bilden av TRO.
Den har inget med ändlösa, meningslösa diskussioner att göra.

Tro är som ett stilla sus i ens inre, en förtröstan, ett lugn.