Sångens kraft

Att  sång kan lyfta sinnet, det vet vi alla. Men de senaste veckorna har jag på nytt upplevt sången som den var någon gång i mitt liv under 1970-80 talen när man ständigt sjöng under kurser och konferenser på folkhögskolor och inom arbetarrörelsen.
Två gånger de senaste veckorna har jag haft sjungande tyska gäster som jag har guidat. Ena gången för ett par veckor sedan var det en grupp kvinnor från en kvinnoorganisation som startade dagen i bussen med att lovsjunga Herren för en ny dag. Vid varje kyrkobesök sjöng de också. Det var mycket fint och värmande!

Idag tillbringade jag en stor del av dagen med en grupp tyska katoliker. På morgonen startade vi med rundtur i Karlskrona och när vi hade varit på utsiktsplatsen sjöng de psalmen "Guds kärlek är...", en av mina älsklingspsalmer för övrigt. Jag fick sedan den tyska texten med hem under lunchen och kopierade den.
På eftermiddagen var vi i Karlshamn och besökte bland annat Carl Gustafs kyrkan, och där sjöng de helt sponant kanon. Och de bedyrade att de tillhörde olika församlingar och inte brukade sjunga ihop. Det hela var som en gudstjänst den där stunden i kyrkan.
Ja, musik och sång helar och läker, när den är rätt för själen. Och visst finns det något som håller på att gå förlorat för oss i detta  spontana sjungande som vi inte har så ofta.

För övrigt hostar vi fortfarande hemma och tillfälligt (?) sammanboende har börjat förfalla. Han har nämligen köpt en kvällstidning idag, och ni som även läser hans blogg vet att sådant har han bedyrat att han aldrig skulle göra, inga pengar på snusktidningar inte. Nåväl det var Expressen och inte Aftonbladet, fast det kanske egentligen är ännu värre för tänk om han förfaller till borgerligheten! Varför köpte han? Jo, det påstods att det handlade om antiinflammatoriska blåbär!