Som jag skrev i förra inlägget så har det på senare år dykt om en sorts coacher som, från att ha varit hyperduktiga, har gått i väggen och inte lyckats med att vara duktiga längre och därmed varit tvungna att söka sig andra vägar för att nå de framgångar dessa människor så gärna vill ha. De lanserar därefter en teori att duktighet inget är värt, utan man ska bara VAARA, vad nu det är för något.
Ja, det kan man ju försöka inbilla folk att livet är oberoende av ens duktighet. För så är det naturligtvis inte alls. Det är när du är duktig som du kan leva det goda livet och vara ekonomiskt oberoende eller ha en ekonomi som gör att livet blir behagligt och du slipper vända på varje krona. Det är de duktiga som överlever.
Skulle man inte vara någon för att man presterar? Vilket genuint dravel! Och har man inget ego eller ingen personlighet om man är framgångsrik? Även detta är naturligtvis rena rama tramset!
Visst kan man vara en god vän, en god hustru, en god man utan att vara en framgångsrik yrkesmänniska, det är inte det som det handlar om, men hur överlever du i knepiga situationer utan att visa framfötterna?
För tolv år sedan var jag själv illa ute när jag satt utan jobb med en fallskärm, 56 år gammal. Om jag i det läget, efter ett år, inte hade kunnat visa upp purfärsk språkvidareutbildning med bästa betyg och med läsning på 1,5 tid hade jag nog varit ganska så körd på arbetsmarknaden.
I sådana lägen räcker det inte att sätta sig ner, bara vara, och tro att man kan överleva på det. För det kan man inte! Då måste man ta sig själv i kragen och PRESTERA!
13 kommentarer:
Jag blir rädd när jag läser detta. Antingen är det oförmåga att ta till sig resonemangen eller så är det en låsning till en prestationskultur.
En av de största farorna idag är de ständiga kraven på att lyckas, att vara duktig, att klara allt.
Men ingen människa kan leva upp till det hela tiden. Istället hamnar människor i ohållbara situationer mellan upplevda krav och verkligheten.
Genom att ibland släppa lite på kraven och våga säga att "jag duger som den jag är" så får man en mer sund inställning till både sig själv och andra.
Man kanske kan upptäcka att det inte bara är yrkesstatus, titlar, nyas bil, högsta lön etc som räknas.
Kanske det kan vara läge att fundera på vad som är viktigast i livet?
Vilken tur att inte ALLA i det här landet vill sitta som tjuren Ferdinand och bara lukta på blommorna, för hade det varit så hade vi behövt plocka in ALL spetskompetens från utlandet. Det är illa nog som det är!
Och tänk om våra idrottsstjärnor hade tänkt i de banorna!!!Hur skulle det ha sett ut?
OK, så du VILL inte förstå...
Hur tror du att våra idrottsstjärnor orkar satsa så hårt som de gör? Jo, de klarar av att "bara vara" som en integrerad del av sina liv.
Hur klarar de av att prestera toppresultat? Jo, för att de har en säkerhet i sig själva som gör att de kan satsa fullt ut med vetskapen om att de har ett värde även om de inte lyckas just då. (Detta arbetar man mycket aktivt med inom elitidrotten.)
Jaha, och så skulle inte andra människor än idrottsmän kunna fungera, eller vad är det du säger?
Eh?
Du kämpar hårt för att inte förstå.
Jag hävdar att det är farligt för oss alla att definiera oss i termer av våra prestationer enbart. Sådant leder till usla självbilder, avund, missunnsamhet, depressioner mm.
Vi måste våga vila i det faktum att vi faktiskt duger som vi är.
Och vi behöver mer än de flesta inser ta oss tid att "bara vara".
Om inte annat så är detta centralt i kristen tro...
Det är väl en kristen grundtanke att människorvärdet inte beror på vad vi presterar, samt att det finns en "inre människa" (= den vi verkligen är), som inte nödvändigtvis visar sig genom handlingar.
Tänk, jag har aldrig hört talas om så mycket som inte duger hos mig som från de som anser sig vara riktigt goda kristna!
Och vad är större auktoritet än att säga att något är KRISTET. Men man kan nog befara att en del av dem som säger detta talar med Djävulens tunga!
från DEM
Nya tant lila,
Du kan insinuera hur mycket som helst att jag talar med djävulens tunga. Det får stå för dig.
Jag kan dock rekommendera att du tar en stund med Bibeln och vad Jesus säger om oss. Läs gärna avsnittet om Marta och Maria i Lukas 10: "Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. 39Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till." Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne."
Jesus säger också: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila."
Och på ett ställe i Markus låter det så här - "Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om.1Han sade till dem: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta."
Notera att Jesus inte ens berömmer dem för vad de gjort. Inte heller säger han att de ska anstränga sig ännu mer. Tvärtom säger han att de behöver vila.
Bibeln nyckelbudskap om kärlek, nåd, förlåtelse går mycket dåligt ihop med en prestationskultur.
Härligt för Maria att tydligen Marta försörjde henne, för de hade väl inga socialbidrag på den tiden!
Jag har då aldrig varit med om att stekta sparvar har flugit in i munnen på mig, fast det hade de kanske gjort om jag hade satt mig med armarna i kors och bara vaarit!
Det är väl inte förbjudet för kristna att vara realister!?
Nya tant lila,
Du läser verkligen inte? Eller så läser du men vägrar att förstå...
Ingen har påstått att vi ska sätta oss ner för resten av livet och inte göra något. Inte ens de där coacherna du refererar till menar det.
Däremot så finns det alla anledning i vår egofixerade och prestigehyllande prestationsjakt ta ett steg åt sidan och inse att vi har ett värde i oss själva.
Om prestationen blir allt så skapar vi avgrundsproblem den dagen vi inte lyckas i våra strävanden. Dessutom skapar prestationsjakten avund och missunnsamhet.
Varför tror du att många mår så dåligt idag?
Bibelns nyckelbudskap om kärlek, nåd, förlåtelse går dessutom mycket dåligt ihop med en prestationskultur.
Jag trodde att du om någon skulle förstå att det inte är prestationerna som skapar en människas värde...
Jag kan då inte finna något fel på tant lilas förstånd...
Tack för de orden, Vally!
Skicka en kommentar