Vad kommer vi att överlämna till eftervärlden av den svenska litteraturen idag? Millenieserien? Det tror jag knappast? Några andra deckare? Tänker förlagen överhuvudtaget på att det inte bara finns snabba ekonomiska vinster att göra utan att de också har ett ansvar för att lämna något till eftervärlden?
Livslängden på den sortens dagsländelitteratur som vi mestadels matas med idag är mycket kort. Det dröjer inte länge förrän böckerna kommer på rea disken.
Människor som försöker debutera klagar över att de inte kommer in på förlagen . Man ska redan vara känd för att vara intressant. Många misstänker att förlagsfolket bara läser de första sidorna i manusen. Ganska så skandalöst tycker jag, och fräckt mot de människor som seriöst skickat in material till dem.
Författarna är eller har ofta varit journalister. Stilen kan därmed vara flytande och lättläst. Men risken finns nog också att innehållet är förflackat.
Och jag som har skolats i den klassiska litteraturen funderar ibland över om någon i framtiden kommer att veta vem Medea var?
2 kommentarer:
Det skrivs och ges ut massor av högkvalitativ svensk litteratur. Och den är i högsta grad tillgänglig för den som är beredd att se längre bort än Pocket Shops mestsäljarhylla.
Och väldigt många är debutanter, flera med bakgrund i olika skrivarkurser.
Låter otroligt spännande, då de stora förlagen endast har ca två debutanter per år! Och se på urvalet!
De skrivande människor som jag känner, och detta är avancerade skribenter och de är ganska många, kan nog alla vittna om hur otroligt svårt det är att vara ny och icke-kändis.
Men man kan ju alltid ge ut sina alster själv, och det är väl vad skrivarkursarna ofta gör.
I de två skrivarklubbar jag är med i Skrivarklubben i Blekinge (landets äldsta tror jag) med tidskriften Groblad och Tingsryds skrivarkllubb med tidskriften Gåspennan ger nog de flesta ut på egna förlag. För att överhuvudtaget bli utgivna!
Skicka en kommentar