Vi går väl alla omkring lite som i dimma efter de fasansfulla scener som har utspelats framför oss.
Förhållningssättet till det skedda skiljer sig åt. En reporter från Oslo sade igår att nu började sorgen vika för hatet. Är det konstigt om detta handlande väcker hat? Men på en del kristna bloggar tycker en del människor att vi bara ska be.
För mig känns det fortfarande ytterst märkligt om människor nu bara skulle falla ner i bön för vem det än gällde. Detta kan bero på att för mig är kristendomen mycket mera kryddad än så. Jordens salt är inte att passivt falla ner i bön. Jorden salt innebär handling, att man kraftfullt agerar. De som nu kommer fram i ljuset är inga gulliga småpojkar som det ska gullas med. Det är herrar som man måste ta krafttag med. Händelser som denna måste man förebygga mycket tidigt i livet, redan i skolan, ja, kanske ännu tidigare.
Sådana här händelser vittnar ytterst om en känsla av utanförskap och en önskan om att ta plats, att få en position, att vara utvald. De har säkert sin grund i mobbning och utestängningar, det är jag övertygad om. Och de innehåller i sig en stark mobbning. Mobbade och utestängda människor har en benägenhet att själva bli mobbare.
Att förinta vissa människor på grund av deras tillhörighet av något slag är en följd av ett mobbningstänkande i stor skala.
Jordens salt sitter inte bara stilla i bön. Jordens salt agerar och välter berg om så behövs. Det är hög tid för oss att se över strukturer, mönster, att bli medvetna om instängda aggressioner, inte att stänga in ännu fler i en missriktad påklistrad försoningshållning. Det riktigt farliga är nämligen de instängda aggressionerna som kan explodera!
3 kommentarer:
Läste just på en annan blogg att man skulle be för offrens anhöriga samt för gärningsmannen och hans anhöriga.
Ja, tänk så förfärligt om denne massmördare som själv valt helvetet, skulle gå miste om det eviga livet i himlen! Bland offren fanns säkert inte bara troende kristna, utan även de som inte fick en chans att omvända sig till Kristus innan de mejades ner. Be för att Gud skall uppväcka även dem på yttersta dagen!
Men i en kyrka utan tro är väl alla böner, oavsett vem man ber för, bara avsedda som terapi för de närvarande? Den kristna tron har i vår kyrka tydligen ersatts av en extrem form av profan humanism.
Det handlar inte om att "passivt be".
1. Jag tror att ud hör bön. Jag tror att den som ber med ett ärligt hjärta blir bönhörd. Så bönen är för mig ett sätt att faktiskt göra något.
2. Men ingen har sagt att vi ska enbart be. Vi ska också fortsätta att stå upp för ett öppet, demokratiskt och inkluderande samhälle. Vi ska visa i handling att vi inte accepterar sådant som gärningsmannen säger sig stå för. Men den handlingen ska inte bygga på ett hat.
Det är också intressant att fundera över det du skriver om gärningsmannens bakgrund, t ex att han skulle ha varit mobbad. Det visar sig ju mer vi får veta från skolkamrater etc att han inte alls var mobbad. han var i högsta grad een person som var med i gänget. Hans uppväxt var i de allra flesta stycken alldeles väldigt vanlig.
Mycket pekar på att gärningsmannen fastnat i nätts hatiska uttryck mot de som är annorlunda. Nätet har gett större tillgänglighet till att ta del av när människor blåser ur sig sina privata aggressioner i det offentliga. Det har sannolikt gärningsmannen byggt vidare på.
(Läs gärna Thomas Hylland Eriksens arttikel i SvD idag.)
Ensamhet och utanförskap är känslor och inte faktiska tillstånd. På mig har nog mannen ifråga gett intrycket av att vara en ensamvarg, och sådana är i grunden inga flockdjur. Och att känna sig kallad, som han säger sig ha gjort, tyder väl knappast på att han har upplevt sig själv som en i mängden.
F ö kan ju utestängning vara något ytterst subtilt, nästan inte synligt.
Skicka en kommentar