lördag 9 juli 2011

Prästen, jag och Gud

Ibland kan man läsa de mest befängda saker på bloggar.
Som idag när jag läste att en man enbart ville ha prästen med på sin begravning.
Det är klart att är man så exklusiv i sitt förhållande till Gud att andra människor på ens begravning riskerar att förgifta ens hädanfärd då kan man ju tänka så.
Det finns många sorters hybris! Och mycket som är helsjukt inom religionsutövning.

4 kommentarer:

P-A Jonsson sa...

Kanske olika människor har olika syn? Kanske din och min syn inte i alla lägen är det som ska gälla för alla?
Kanske?

Hans Odeberg sa...

Låt oss ta med lite mer av citatet:
"Jag ska nog begära att ingen annan än prästen själv får vara närvarande vid begravningen. Så behöver inte prästen, om han /hon inte tror på sina egna ord, ljuga att jag ska uppväckas på yttersta dagen."
Vilket känns som en rörande omtanke om prästens samvete snarare än hybris.

P-A Jonsson sa...

Det utökade citatet utmålar ju den som sa/skrev det i en sämre dager.
Skulle en prästs ord betyda mindre om ingen hörde det? Gud hör.

Så den s.k. omsorgen om prästen är både felriktad och "von oben".

nya tant lila sa...

Ja, man kan ha en märklig inställning till präster och prästerskapet.
Själv är jag inte fullt så respektfylld inför den självpåtagna upphöjdheten!

Kommentarer som är obegripliga och inte verkar ha med saken att göra publiceras inte.