Slit och släng, men förändring?

Den slit- och slängmentalitet som numera präglar Sv. kyrkan kan naturligtvis inte fortsätta om kyrkan ska vara trovärdig. Man kan inte hela tiden hitta nya syndabockar för att lösa arbetsmiljöproblem, för det är ju detta det handlar om i väldigt många fall i sjuka miljöer.
Har man varit med ett tag  och följt vissa församlingar har man klart insett att detta syndabocksfinnande är tema med variationer där. Jag skulle tydligt kunna peka ut dem där bråken ständigt fortsätter i mitt stift.
Men man kan nog befara att med den högsta ledning som Sv.kyrkan har idag blir det ingen förändring, så man får nog vänta på en ny högsta ledning med ett annat sinnelag, kanske ett som man kan se som ett tecken på god kristendom. Det lär dröja några år, men vi får väl försöka hålla ut. Saker har ju en tendens att fortplanta sig uppifrån.

Något nytt har det tydligen blivit på min gamla skola, den som jag åkte ut från rektorstjänsten på.
Idag kan man nämligen läsa vad nuvarande rektor ( den femte efter ht 1999, inkluderat två vikarier på tjänsten i skarvar mellan bråken)har sagt vid avslutningen.
"Var och en som lämnar Ohmns folkhögskola ska i hjärtat bära med sig känslan av att hon duger som hon är."
Ja, det måste sannerligen ha skett en stor förändring! En mycket stor och genomgripande sådan, för man får hoppas att det inte bara är tomma ord eller att det inte bara är rektorn som tänker så!