Min mor var född 1911, som näst yngsta barn i en syskonskara på åtta barn. Mormor var hemmafru, vad annars med den barnskaran? Morfar var typograf, handsättare, och periodvis arbetslös och fick ibland lämna familjen och arbeta på annan ort i landet.
Ofta fick vi barn, som senare växte upp i en välbärgad familj i ett gediget villaområde, höra berättelser om fattigdomen, om skor som inte fanns, mat som inte fanns och om hur mamma fick springa runt i snöstorm på julafton som springflicka för att få ihop lite extra till familjen. Jag minns berättelserna om hur det var att lämna över blommorna till de rika familjerna, där de firade julafton och själv frysa och kanske inte få någon dricks, som ju var lönen.
Mamma fick inte gå i läroverket trots absolut lysande betyg, mycket bättre än dem vi hade som senare även tog akademiska examina. Det fanns inga pengar till hennes fortsatta skolgång.
Jag undrar vad hon hade sagt om dagens barnfattigdom, vilken tydligen innebär att barnen inte får åka till Thailand på sina lov?
Kanske hade den här sortens fattigdom setts som ett hån mot dem som upplevde hur det var att komma till ett hem efter skolan där det inte fanns någon mat.
Jag skäms å min mors vägnar för våra nuvarande lyxrelaterade problem!
2 kommentarer:
Kunde inte vara mer enig!
Och vi behöver inte gå tillbaka i tiden. Se bara runt om i världen hur verklig fattigdom och misär ser ut.
Men för att se tillbaka i tiden...
Är det hemsk fattigdom att barnen är tvungna att dela sovrum? När jag växte upp hade vi ett enda sovrum för hela familjen.
Är det hemsk fattigdom att inte kunna åka utomlands på semester? När jag växte upp bodde vi i tält en vecka varje sommar på kanske 25-30 mils avstånd hemifrån.
Är det hemsk fattigdom att inte kunna köpa ny hockeyutrustning till sitt barn? När jag växte upp fick jag inte spela piano eftersom vi inte hade råd med det. Istället blev det ett instrument som man kunde låna från musikskolan.
Är det hemsk fattigdom att inte ha råd med de senaste modekläderna till barnen? När jag växte upp fick min bror ärva mina kläder.
Ja, det är inte bra med denna utveckling. Och ofta innebär den dessutom en förflackning, där man gräver en sorts svart, djupt aktivitetshysterihål, som bara blir djupare och djupare.Och människor känner sig tommare och tommare.
Skicka en kommentar