Ibland blir jag förundrad när jag läser vad människor skriver, för jag tycker att de borde känna till saker och ting bättre.
Som detta med whistle-blowers, som jag just skrev om på en kommentar. Har det inte framgått med stor tydlighet i media att sådana inte är välsedda på arbetsplatserna. Det mest kända exemplet är väl kvinnan som står bakom Lex Maria.
Vad stöder jag mig på i det jag säger?
För det första har jag läst arbetsrätt vid universitetet, sedan har jag fått massor av utbildning genom LO och TCO eftersom jag utbildade förtroendevalda under elva års tid. Så har jag själv varit fackligt aktiv både som distriktsordförande och innan dess under många år ledamot i distriktsstyrelsen och som ledamot i förbundsstyrelsen och förhandlare i södra Sverige. Vidare har jag varit utbildare även i det egna facket och senare rektor.
Jag har ett brett yrkesliv. Åtta år på studieförbund, några år på olika AMU-gruppsverksamheter, (fyra ställen) av vilka ett år enbart som ubildare av romer.
19 år inom folkhögskolan, plus ett års lärarhögskola med praktik på olika skolor, där jag större delen av andra terminen, som var praktik, bodde på en skola och verkligen såg denna inifrån.
Jag har arbetat på tre folkhögskolor, 11 år på en som föreståndare för korta kurser och lärare, 1,5 år på ett rektorsvik, och 6,5 år som rektor.
Därefter har jag arbetat på tre högstadier, ett halvt år på pendlingsavstånd och på två i min egen kommun.
Jag har arbetat som vik. mentalskötare på ett stort mentalsjukhus i Malmö under studieåren, inom långvård och på ålderdomshem.
Arbetat som frilansare på en lokaltidning, och som reseledare på två olika företag, ett i ungdomen och ett under flera år i 40-årsåldern.
Jag har som feriearbeten arbetat kortare tider på kontor, på restaurang, i affär och med tomatplockning.
Som förtroendevald har jag suttit i kyrkoråd, kyrkofullmäktige och som styrelseledamot i flera studieförbund.
Nog har jag sett ett och annat av arbetsmiljöer och hur det fungerar i lika miljöer, det lovar jag!
2 kommentarer:
Och vilken erfarenhet har du av privata sektorn?
Hur många omplaceringar, uppsägningar och utköp har du praktiskt erfarenhet av?
Kyrkan är inget affärsföretag. Jesus omgav sig med folk, som ansågs "olämpliga" av det omgivande samhället. Han hade ett unikt "koncept" för sådana personer, hur de skulle "förvandlas".
Det borde spegla kyrkans personalpolitik - inte metoder för hur man gör sig av med oönskade medarbetare i det privata arbetslivet. Metoder som kanske ligger i lagens utmarker även inom det profana samhället.
Ett börsföretag ska sträva efter maximal vinst. Man har kanske under flera år haft en VD som hela tiden har drivit upp vinstnivån. Men så får man chansen att anställa en ännu bättre VD, en person som varit mycket framtångsrik på sina tidigare poster, och dessutom har fördelen att komma utifrån med nya fräscha idéer.
Men kyrkan är inget börsbolag utan "de heligas gemenskap". Ska man då sparka ut någon av "de heliga"? Jag det har ju den nuvarande ärkebiskopen börjat med, så det är kanske dags att tillämpa hans egna principer på honom själv. För han ensam är väl inte alla "heliga"?
Skicka en kommentar