Det där med ålder förstår jag inte riktigt. Jag har faktiskt inte märkt av min ålder, fastän jag är 68 år gammal, än. Ja, man blir tröttare, så klart, men inte annars.
När jag sökte jobb på nytt- efter Ohmns historien- var jag faktiskt 57 år gammal, och jag hade inga problem att få arbete på grund av detta. (Men jag visade purfärska högskole/universitetspapper på tyska och på musikvetenskap.)
Då jag förra våren utbildade mig till guide hörde jag på en del människor att de nästan såg det som löjligt. Det var sådana uppdrag som unga kvinnor fick, sade någon.
Men unga kvinnor har garanterat inte mina mångårigt inhämtade kunskaper och erfarenheter, troligen har de det inte språkligt, och säkert inte historiskt.
Jag har inte heller haft några problem att få uppdrag.
Och för sexton månader sedan hamnade jag i en ny relation, där vi sedan också förlovade oss. Okey att det inte höll, men ändå.
Om någon utifrån sedan kommer och insinuerar att jag har varit otrogen också, så får man ju säga att detta är otroligt smickrande i min ålder! Detta ser jag nästan som en omöjlighet, men vem vet var möjligheternas gräns går?
Och igår fick jag på nytt en hälsning i form av ett mejlkort från Grekland där ungdomsfästmannen i Italien befinner sig. Han måste ju ha skänkt mig sina tankar då. Visst är det charmigt!
Det handlar inte om ålder! Kvinnor kan ha svårt att hitta män i 20-årsåldern. Folk kan ha svårt att få jobb i medelåldern.
Ålder är ett sätt att skylla sin oförmåga och sina tillkortakommande på många gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar