På en av de större prästbloggarna pågår just nu- ja egentligen alltid- en diskussion om den rätta kristna tron. Även om det är lite tröttsamt ibland är detta ändå betydligt mera givande än när doakören på ölandsprästens blogg instämmer i vilka som är dagens stora idioter som hindrar deras möjligheter att utöva tron. Där måste verkligen en hel hög frustrerade människor ha samlats!
En del människor tycks tro att Gud bara finns i Bibeln, ja, det fanns faktiskt också någon som menade att Bibeln var större än Gud. Att uppleva Gud säger några vara mer eller mindre känslomos.
Men, Gud är treenig. Finns den helige Anden i trycksvärtan? Ja, berättelser om hur Anden verkar finns.
För är det inte Anden som VERKAR? Anden verkar på olika sätt. Du kan möta Kristus i denna form i naturen, i musiken, i möten med människor. Anden är kraften som kommer till oss, den kraft som kommer från Gud.
Man kan förnimma den kraften som vore man buren. Jag har själv gjort det speciellt vid ett tillfälle då ett stort lugn kom över mig, och jag bokstavligt kände att jag bars. Sedan vände också livet den gången från mörker till betydligt ljusare tider.
När människor frågar mig varför jag är troende brukar jag säga därför att jag har märkt att Gud finns. Jag har inte läst något som jag har vägt fram och tillbaka, jag har känt kraften, närvaron, sett verkan, noterat hur saker länkas till varandra i olika skeenden.
Det finns mycket i Bibeln som är motsägande, den går inte att bokstavstolka. Man måste också tänka på kontexten, på tiden och på de förhållanden som fanns när den skrevs. Bibelns böcker har valts ut av kyrkofäder. Det dyker upp nytt, det hittas nya texter.
Man måste se den röda tråden i evangelierna och inte bara koncentrera sig på vissa bibelcitat, för då har man missat sammanhanget.
Jag tror på Fadern och Sonen, men jag glömmer inte den helige Anden, för det är den som ger mig kraften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar