Nu gäller det en chefstjänsteman i Ronneby kommun, som man först haft omplacerad för utredningsuppdrag, men nu finns det inte fler sådana. Han får tio månadslöner, vilket kan ses som ganska lite i sådana sammanhang. Å andra sidan hade han en hög lön.
Själv var jag ganska nöjd den gången jag slapp skolan som jag var rektor på, även om jag kände mig oerhört vilsen tiden efteråt. När jag sedan hade börjat studera på Högskolan i Karlskrona och dåv. Växjö universitet mådde jag bra och tyckte att studierna var mycket intressanta.Jag minns hur jag satt och läste i höstsolen i trädgården och njöt av att vara hemma i mitt hus igen. Dessutom gick studierna jättebra, fastän jag läste på 1,5 tid, så jag hade mycket att göra.
Men jag hade tur eller också var jag smart, jag kan inte avgöra vilket själv. Med akademiska betyg i tyska var det mycket lätt att få jobb när jag väl sökte efter ett år.Det var heller inga problem att ha blivit utköpt från en verksamhet knuten till Svenska kyrkan, ja, det kanske till och med var en fördel att inte platsa i de sammanhangen.
Men ändå alltså... Jag har tänkt på mannen som fick gå idag. De här tjänstemännen är ju inte som politiker som kan leva gott på sina pensioner kanske ända fram till pensioneringen. Nu vet jag inte hur gammal han är, men till synes inte purung. Vad har han för möjligheter att få jobb nu?
Så tänkte jag idag igen på min rektorshistoria, där jag inte förstod mycket av det som hände. Jag vet faktiskt fortfarande inte vad jag gjorde för stora fel. Men kanske är saken så enkel som att lärarna ville ha en annan anställd, skolprästen på skolan, på tjänsten. Då blir det ju så att man försöker leta fel.
Det är som när en kvinna inte förstår varför hennes man plötsligt hela tiden hittar fel på henne. I själva verket kan det ju då vara en ny kärlek i hans liv. Och hur kan hon slåss emot det?
Jag satt i höstsolen och läste tyska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar