Jag undrar vad det är som gör det. Varför vill vissa personer, de som anser sig vara rätt kristna till skillnad för de andra som är fel, så gärna framhålla att de känner sig förföljda inom Svenska kyrkan?
Jo, det må vara sin sak att en präst inom Svenska kyrkan som tjänstgör idag eller ska tjänstgöra kanske inte är så välsedd om han inte anser att kvinnor kan vara präster eller inte anser att homosexuella ska få vigas i kyrkan. Det är säkert så i de flesta församlingar idag, det tror jag på.
Men därifrån till att som pensionerad präst eller icke-präst oja sig och stånka över en inbillad förföljelse är väl ändå att gå över begriplighetens gränser.
Vad inbillar de sig?
Sanningen är naturligtvis att människor fullständigt struntar i om dessa är högkyrkliga, lågkyrkliga eller gammalkyrkliga. Folk har väl annat att intressera sig för!
Och nog kan man kanske också tycka att de själva borde ha det!?
Saknar de krydda och spänning i sina liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar