Måste man inte undra hur det är ställt i Karlskrona med politikernas empati?
Först har vi skandalerna kring den lilla flickan som blev mördad av sin moster och morbror, och det rent skandalösa sätt som rektorn på skolan, där flickan gick, blev behandlad på av politikerna. Han blev skuldbelagd och avstängd från sin tjänst. Detta utmynnade ju i att han gjorde ett självmordsförsök, ett försök att köra ihjäl sig. Han dog inte men är nu svårt handikappad, sitter i rullstol och kan inte tala.
Vad har hänt med de beslutande politikerna efter detta? Inget, förmodar jag. De sitter, vad jag vet, kvar som tidigare.
Nu ska man, trots kraftiga protester och överklaganden från anhöriga och personal, lägga ner ett demensboende i Karlskrona. De allra mest utsatta, de som är sjuka, som inte kan föra sin egen talan, och som är så beroende av att vara i en trygg och icke-föränderlig miljö, kränker man på det grövsta genom beslut som förändrar deras liv, och de kan inte göra någonting.
Fy och usch för sådana politiker! De är inga goda representanter för väljarna. För det är det väl ingen som tycker? Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar