Den här gången hade jag sällskap till Jönköping, och efter att ha lämnat sällskapet vid järnvägsstationen där, hittade jag inte ut till vägen mot Ronneby. Det var faktiskt en urusel skyltning, där det bara var skyltat till E4:an och inget som visade att den också var väg 30 till en början. Det tog tid för mig att komma ut, och jag var mycket irriterad.
Så resan tog längre tid och de sista milen var spännande för jag var osäker på om bensinen skulle räcka och kände mig inte i form att stanna. Dessutom hörde jag att katten behövde komma ur buren, för han jamade till emellanåt, och det gör han först då.
Igår var jag trött. Idag var jag på akvarellmålning, men fortfarande är jag trött.
På något sätt är dessa Stockholmsresor också påfrestande rent mentalt, för det blir någon sorts tidsomställning för mig att på nytt vistas i de områden där jag dels bodde på 90-talet, dels hade en god vän i många år, och dels har tillbringat min barndoms somrar i. Sommarhuset är rivet nu och ersatt av stora lyxvillor. Det var ett av de sista husen som revs i området nere vid Drevviken.
Men badet är sig nästan helt likt, frånsett att det har blivit en ny brygga ut till holmen där. Där vid badet känner jag mig tillbaka till barndomens somrar på platsen där min lillebror och min kusin lärde sig simma.
Förresten hände något lustigt på mitt jobb något år innan jag slutade. Sekreteraren och jag satt och pratade om våra tidigare somrar, och hon berättade att hon och hennes man brukade åka till Drevviken, för där hade hennes svärföräldrar en stuga. Jag frågade om adressen, och det visade sig att min moster och hennes familj var närmaste grannar med dem. Visst är världen liten ibland! När jag senare träffade hennes man mindes han mina släktingar mycket väl. Så vi hade lekt där som grannar till varandra, dock inte med varandra.
Nu är jag åter hemma i byn. Mitt förråd har tre väggar som ska målas. Måste ringa målaren i morgon och höra om jag kan måla ännu.
Nu är det mest möten som finns inplanerade. Jag har gått in i ett lite lugnare tempo efter en sommar med en del guidningar och sedan målningar av huset.
Och så har båda mina barn med sina respektive varit över Atlanten, och det gillar jag inte. Jag följer British Airways´ och SAS hemsidor vid deras flygningar. Tur att ingen jobbar vid flyget!
Och jag känner mig otroligt bonnig när jag är så där! Det är ju en del år sedan jag var en resande storstadsbo eller senare reseledare. Det kan ju förklara en del!
Badet igen. Vi var där på sen eftermiddag och fikade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar