I morse vaknade jag med stark ångest. Troligen var det gammal, glömd ångest som dök upp efter gårdagens mord på en skola.
Jag bodde nämligen i Stockholm när Lasermannen for runt där i början av 1990-talet och sköt invandrare, och jag jobbade med invandrare på AMU vid Liljeholmen. De var mycket oroliga inför händelserna och vad jag minns hade han också varit på Somaliska föreningen, och jag hade somalier i min grupp.
Det fenomen vi såg igår är alltså inte nytt! Sådant hände redan för bortåt 25 år sedan i Sverige även om det inte var på en skola.
Situationen har givetvis inte blivit bättre sedan dess. Tvärtom. Vi ser idag ett starkt segregerat samhälle, där ursprungsbefolkningen blir mer och mer osynlig, inte minst i den vänster/MP influerade medievärlden som verkar älska människor av annat ursprung.
Till slut slår allt tillbaka. Någons reaktion går helt överstyr, och då händer otrevliga saker, som vi nu kan se. Den enskilde galningen blir på sitt sätt symptombäraren i ett sjukt samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar