Idag har jag varit irriterad. Det började i morse när jag kände mig illa behandlad av någon i det förflutna. Sedan fortsatte det på akvarellkursen när inga färger ville som jag. Det blev inte bättre av att jag målade på huset, och det vita fick blå fläckar, och det blå fick vita stänk.
En väninna orkade knappt lyssna på mig i telefonen, det hörde jag på det lågmälda mumlandet, och hennes korta "Jo!" när jag frågade om jag inte hade rätt. Det hade jag i det jag sade, men hon höll på att koka äpplemos och var nog inte mottaglig.
När vi hade avslutat samtalet, kom jag på varför jag hade ringt upp och ringde upp igen och berättade om flyktingarna i Dalarna som nekade stiga ur bussen.
Då tog det, som min salig far brukade säga "hus i helsike", så då fick hon upp ångan! Skönt, nu var min irritation åtminstone delad!
Vissa dagar känns det bara som om allt går i motvind.
Jag skrev en insändare om det numera accepterade polisvåldet, men skickade inte in den. Tänkte att det inte var värt det om det skulle bli följder.
Så har det blivit i detta land! Vissa saker vågar man inte säga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar