Märkligt, jag trodde att präster trillade över förälskelser stup i ett i sina närgångna samtal med människor som söker hjälp hos dem. Men detta är kanske en förutfattad mening eller byggt på märkliga avarter av ämbetet?
Som nyskild och med en liten dotter hemma hände det att jag också sökte kontakter genom annonser, som man gjorde på den tiden. Och faktiskt hade jag också sällskap med ett par män som inte alls var så tokiga. Men jag var ju knappast som nyskild beredd att gå in i en fastare relation med sammanboende. Det har jag för övrigt haft svårt för under alla år.
Annars kan ju förälskelse vara något som drabbar en och inte alltid så lämpligt eller passande. Om denna sedan djupnar till kärlek kan det bli riktigt problematiskt. Anden blåser vart den vill, som bekant.
Inte heller är de där kärlekarna alltid så bekväma, även om de inte är opassande. Två stridstuppar i en relation är exempelvis inte alltid så lätt. Det är väl då det blir en sorts on/off relationer, där man inte riktigt vet var de landar till slut.
Tiden går. I min ålder märks detta kanske extra tydligt.
Det finns olika stadier sade en väninna för en tid sedan, när hon hade varit på vårdcentralen. Det finns de som linkar, de som går med käpp, de som går med rollator och så de som sitter i rullstol.
Själv undrar jag om jag ska våga cykla igen efter sista vurpan när jag skulle stiga av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar