Häromdagen tänkte jag på att så många finns där borta, "på den andra sidan", av människor som har stått mig nära. Det känns som om de väntar där, även om jag inte tror på ett liv efter döden på det sättet. Snarare som någon sorts uppgående i en annan sorts tillvaro.
Jag borde städa undan. Det finns mycket att rensa ut. Vi vet ju aldrig vad livet kommer att bjuda oss, eller vad som kommer att drabba oss.
Nu syns det så tydligt att det skymmer, tycker jag. I min gamla klass bestämde vi nästa möte till om två år, inte längre fem års intervall.
Mellan nutid och studenten ligger våra liv.
Hur blir det om man vet att man har en mycket begränsad tid kvar? Hur blir det då med det liv som inte levdes, inte fick levas eller som vi inte lät leva? Det vi som aldrig blev.
Ibland tänker jag att man borde få provleva sådana, sista dagar för att känna efter. Vad hade då hänt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar