torsdag 9 maj 2013

Elaka människor och en helsjuk värld

Idag är det riktigt botten här. Ibland tycker jag att världen är så sjuk, så jag fattar inte att folk fortfarande vill föda barn till den.
Tre unga kvinnor blir helt vanliga dagar infångade och hålls sedan fångna i tio år i en källare. En av dem föder ett barn som hon har med sig ut från fångenskapen, en annan säger att hon misshandlats till missfall flera gånger. Hur sjuka är människor, som kan göra sådant här?
Men det är ju inte bara den där öppna, totala elakheten som det inte går att ta miste på, utan det finns massor av subtil, äcklig ondska, inte minst i den frekventa mobbningen i skolor och på arbetsplatser och i de nära relationerna, inte att förglömma
.
Ibland blir man tvungen att rensa i sin omgivning för att få livet att fungera. Man kan inte hela tiden höra hur elak och dålig man är och ändå fungera normalt.
Det är klart att i en kultur, där man helst ska stå med mössan i handen bakom en dörr och absolut inte tro att man är någon, där är människor som visar upp sig otroligt provokativa. Du ska inte tro att du är något! Jantelagen lyser med sin närvaro.

Så fick jag nog! Alldeles, fullständigt nog. Det är ingen ursäkt att folk har gått i pension och säkert har det tråkigt och inte längre vet sin roll, man ska inte behöva trakasseras för det.

Jag tänker fortsätta att blogga hur illa gamla arbetskamrater än tycker om folk som bloggar. Jag tänker fortsätta att försöka bli utgiven på de stora förlagen. Jag tänker fortsätta att skriva debattartiklar och att hänga ut akvareller som jag har målat

Allt detta tänker jag fortsätta att göra oavsett om det passar folk, som inte har några åsikter som de vågar föra till torgs själva, eller inte.
 Och jag tänker inte låta mig trakasseras av några besserwisserkarlar längre. Det är slut på min acceptans!
Sedan får det vara tomt och tyst omkring mig ett tag. Hellre är jag utan de kontakter som bara skadar mig än med dem och mår dåligt!

Vad är det som gör att kvinnor blir så avundsjuka på varandra?

Idag är det ännu dystert här, som synes. Kanske vaknade jag på fel sida, som man säger.
Men senare idag ska jag träffa vänner. Riktiga vänner.

Min akvarell är från Jylland. Ibland längtar jag dit till havet och naturen.

Inga kommentarer: