Ibland undrar man varför människor umgås med varandra. Människor som pratar en massa bakom ryggen på varandra och egentligen inte alls verkar tycka om varandra. Vad vill de då med umgänget?
Det sägs att det är svårt att få nya vänner när man är äldre. Det har jag inte märkt. Tvärtom kan det ju vara ganska så befriande att slippa de gamla etiketterna, som man kanske fick på sig som ung, och som folk inbillar sig fortfarande gäller.
50-års jubileum till studenten. Vilka var vi då, och vilka är vi idag? Kan vi hoppa över en massa år och tro att vi pratar med samma människor?
Igår fick jag nog av en väninna. Det borde jag ha fått för länge sedan, men häromdagen blev det så uppenbart att hon egentligen retade sig något alldeles otroligt på mig och på hur jag är.
Så jag tänkte efter ordentligt. Är detta en person som tillför något gott i mitt liv? Svaret blev nej, och därmed var saken klar.
Människor som inte ger mig något gott har jag bestämt mig för att avpollettera från mitt liv.
Problemet är bara att jag dröjer för länge att göra detta ibland. Ni vet, man tror att man missuppfattar, att egentligen är det inte så som man uppfattar det, egentligen vill de en väl.
Man borde nog vara betydligt mera klarsynt mycket tidigare många gånger. Försåtliga elakheter mår man definitivt inte bra av. Dem kan man garanterat leva utan.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar