Det är inte bara skådespelare som står inför publik i sina jobb. Även lärare gör det, och jag gör det också som turistguide.
Numera är jag inte stressad inför själva jobbet som sådant, utan det är andra saker runt det som stressar mig. Tänk om jag blir hes! Nu är jag sällan förkyld, det brukar röra sig om två-fem år mellan förkylningarna. Men när jag är det, så är det rejält. Förra veckan blev jag förkyld på torsdagen, och jag skulle guida på tisdagen efter, det vill säga på Valborgsmässoafton. Ännu hostar jag, men det gick faktiskt bra, nästan helt utan hosta.
Ja, och så kan jag oroa mig för att komma för sent, vilket betyder att jag planerar att åka hemifrån jättetidigt med tanke på när guidningen ska vara. Då brukar jag komma i tid, för i mitt liv finns det nästan alltid inbyggda klockor som går för sent. Det är ärftligt, för mina föräldrar var likadana. När de åkte buss var det språngmarsch till den, ibland med oknutna skosnören på min fars skor. Jag minns detta så tydligt.
Glömmer saker gör jag sällan. Jag hör inte till den sorten som förlägger nycklar eller tappar bort dem på vägen. Men nog kan det hända att jag just när jag ska iväg går ut och öppnar bilen, och så går jag in igen och lägger bilnycklarna på ett ställe där de inte brukar ligga och så börjar eländet...
Om jag känner mig stressad inför något brukar jag tänka på något som är värre. Det är värre att bli opererad till exempel! Sådant brukar lugna ner mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar