När jag var rektor i Oskarshamn jobbade jag en del med vissa handikappgrupper. Jag upplevde då ibland att människor totalt hade förlorat sig i sitt handikapp, även om detta inte var så omfattande. Jag tänkte att om jag skulle drabbas av en sjukdom skulle jag undvika att gå med i en förening för denna.
Så blev det i slutet av mitt yrkesliv, då jag hade mycket besvär med värk. Denna har i stort sett försvunnit efter pensioneringen när jag inte tvingas sitta stilla i timmar i ett litet grupprum. Men det händer att jag har besvär några dagar då och då. Jag tror att om jag hade gått med i en fibromyalgiförening eller liknande, så hade jag blivit min sjukdom, precis som jag har sett andra människor bli.
Så kan det ju också vara med den sexuella identiteten. En del människor lyckas inte hitta någon annan plattform att bli synlig på eller något att skapa identitet på än sin sexualitet. Tragiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar