Beslutat är beslutat

I Oskarshamn hade jag ett stort bekymmer, nämligen att lärarna ibland i efterhand försökte riva upp styrelsens beslut genom att ringa och försöka övertala personer i styrelsen att ändra beslutet.
Givetvis blir det jätterörigt i en verksamhet om sådant inträffar, i vart fall om någon i styrelsen plötsligt får för sig att man ska ändra på beslutet.
Före beslut diskuterar man,man förhandlar med  facket i vissa fall, och de ger sina synpunkter. När beslutet är fattat är det fattat.

Jag har de senaste dagarna lite förvånad följt dramatiken när en kyrkoherde här i Blekinge, enligt media, hade sagt upp sig från sin tjänst. Droppen blev ett brev från kyrkorådets ordförande, vilket sedan blev till orsaken till hela historien i någon tidning. Men brevet som sådant var tydligen en kulmen på en lång tids problem.
Efter den uppsägning som kyrkoherden sägs ha gjort, går hon ut i media och säger att hon kan tänkas komma tillbaka om kyrkorådets ordförande går, vilket i sin tur ger upphov till att församlingsmedlemmar, som är missnöjda med beslutet, säger att de ska lämna kyrkan om inte kyrkoherden kommer tillbaka och kyrkorådets ordförande går. Plötsligt påstår kyrkoherden att hon är arbetsbefriad.
Ja, nog kan man bli lite konfunderad! Vad händer egentligen?
Att gå ut och kräva kyrkorådets ordförandes avgång efter en uppsägning ter sig lite konstigt.
Denna påpekar att kyrkoherden har sagt upp sig, kyrkorådet har accepterat uppsägningen och att ärendet därmed är avklarat och nekar att svara media på fler frågor.
Ja, vad annars?
Har man sagt upp sig själv, kan man ju knappast i efterhand begära att man ska få tillbaka sin tjänst. Det är inte riktigt så det går till i arbetslivet!
Och nog kan man tycka att en präst bör se till att ena människor, inte att splittra dem!