Igår blev distriktsordföranden i KD, Ann Louise Trulsson, tillfrågad om den kritik jag gav om henne. Det var högt i tak i KD, påstod hon.
Nu beror väl detta på vem det gäller. Jag har aldrig märkt av detta. Visst, när distriktsordföranden tycker att det är ok att en kyrkoherde, tillika KD-representant, vägrar viga ett lesbiskt par, då är det naturligtvis högt i tak. Men när jag kritiserar Prides högljudda utformning, då är det väldigt lågt i tak, och en partikamrat går ut i lokalpressen på insändarsidan och betecknar det jag säger om förskräckligt. I vanlig (mobbnings?) ordning säger hon sig ha många med sig.
Den första kritiken jag fick var när jag för ett par år sedan svarade Tuve Skånberg, som hade en insändare om stämningsskapande skolavslutningar i kyrkorna, där jag menade att kyrkans gudstjänster ska vara seriösa och inte främst stämningsskapande. Distriktsordföranden var starkt kritisk mot min insändare. Högt i tak?
Sedan blev det ju ett drev mot den nyvalda ärkebiskopen häromåret, för att hon var kvinna. När jag kritiserade de präster som stod bakom detta trädde en annan partivän fram i media och kritiserade min insändare, och påstod att hon hade hela KD och hela Svenska kyrkan med sig! Inte illa för att vara en liten lokal förtroendevald inom Svenska kyrkan i en liten landsortsförsamling. Detta svarade jag också i en ny insändare! Men man har inte alltid proportioner på allting på landet, har jag märkt! Man kan se sig själv som ytterst märkvärdig.
Det känns skönt idag att ha kommit bort från maktkampen och intrigerna i detta parti! Man anar ju att stilen inte bara finns på det lokala planet, utan även på Riks. Inte tror jag att partiet klarar riksdagsspärren nästa val! Varför skulle de göra det? Människor vill ha konturer och varumärke och inte bara populism!
Om jag ser tillbaka på miljöer som jag har vistats i under mitt yrkesliv och i det politiska livet så finns det en klar rangordning. Värsta miljön var inom Svenska kyrkan och sådant som anknyter till kyrkan på något sätt. Näst värst var högstadierna. Bästa arbetsmiljön hade AMU-gruppen. Men de hade de osäkraste anställningsförhållandena, och tryggheten i en anställning betyder ju mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar