Kristdemokraterna har haft sina kommun- och landstingsdagar. Det är ett parti med stora inre spänningar och motsättningar, där man inte riktigt verkar veta vilken väg partiet ska ta framöver.
Tydligen fick man backning på ett framtidsdokument, där man hade glömt av äldrefrågorna bland annat! Partiledningen är ung och tuff. Ebba Busch Thor framstår som en light version av SD med hårda tag mot flyktingar och Jasplan, som Sverige ska använda i kriget i Syrien. Samtidigt har hon uttryckt sin motvilja mot SD.
Starka HBTQ företrädare marscherar på, och i en grupp människor med begränsad erfarenheter är det lätt att duperas. Man verkar inte kunna skilja transor från homosexuella par och verkar tro att en Queer livsstil är något medfött som ska ge rätt till någon sorts allas lika värde.
Jag blir bara trött! Medlemmar blir intervjuade i TV och säger att de inte känner igen sig. Nej, det kan man nog förstå! I ett parti som hade stort motstånd mot samkönade vigslar en gång! Det går snabbt ibland!
I Blekinge vägrade en kyrkoherde, som hör till KD, att viga ett lesbiskt par. Detta tyckte prästen och distriktsordföranden var helt ok då- för några månader sedan. Men nu gick hon ut och jublade över Pride och alla människors "rätt till kärlek", och jag blev öppet kritiserad i min kritik av Pride av partimedlemmar. Tala om inkonsekvens!
Man försöker bredda sig inom KD, läste jag. Jo, men man kan bredda sig så att man spricker. Är det inte detta som händer i detta parti som nu sedan länge ligger under 4% spärren till riksdagen. I all marknadsföring har men en målgrupp. Man måste också ha ett varumärke som är trovärdigt. Vari finns KD:s trovärdighet idag? Och vari ligger varumärket? I Familjerna eller i ett individanpassat HBTQ-kör?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar