I min värld är det fruktansvärt oartigt att inte svara någon. Så gör man bara om man är väldigt, väldigt arg.
På andra ställen är detta kulturen. Man struntar i att svara helt enkelt. Det är bekvämt och visar på härskartekniker.
Så kunde det vara inom Svenska kyrkan och på andra ställen med koppling dit. Man tar sig den självklara rätten att låta människor få veta att de inte ens är värda ett svar.
I samband med den våldsamma debatten om min insändare om Pride har ingen från KD i Blekinge hört av sig direkt till mig. Däremot gick en medlem ut och skrev att hon hade "många" med sig och tyckte att det jag skrev var förskräckligt. Var sedan de där "många" plötsligt kom ifrån undrar jag, för de lär inte vara många här, som jag tidigare skrev. I Ronneby är de väl bara en handfull medlemmar numera, resten har försvunnit.Intressant!
Som ordförande i Seniorföreningen hade jag en plats som ledamot i distriktsstyrelsen (eller vad den numera heter). Detta var helt klart när jag var på vårstämman och röstade och också vid det efterkommande konstituerande mötet, och jag hade efteråt kontakt med sekreteraren och gav adresser till mig och vice ordföranden.
Sedan hade jag kontakt med distriktsordföranden som hälsade mig välkommen till mötena.
Men för ett par dagar sedan kollade jag KD:s hemsida för distriktet. Då var det vice ordförande och inte jag som stod som ledamot.
Eftersom jag tog för givet att detta var ett misstag mejlade jag till distriktsordföranden, sekreteraren och den jag trodde hade hand om hemsidan, men fick inget svar. Jag mejlade ytterligare någon gång men utan svar.
Fick sedan veta att den före detta sekreteraren, som numera inte är kvar i styrelsen hade gjort hemsidan och nekat att ändra den.
Då fick jag nog av detta parti med ständiga konflikter, intriger, mobbning och utfrysningar. De gräver sakta, men säkert, sin egen grav!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar