Häromdagen hade jag skrivit ett inlägg om Åke Bonnier, som jag tycker är alldeles för slapp och släpper igenom kränkande och mobbande kommentarer på sin blogg. Dessa plockades bort, och jag tog bort inlägget.
Men i samband med mitt inlägg fick jag en kommentar från en Anonym (så klart!) som insinuerade att jag själv mobbade folk på min blogg.
Jag har givetvis flera gånger kritiserat ämbetsutövningen hos några högre kyrkliga företrädare och varit kritisk mot det som skrivs och kommenteras på en känd kvinnoprästmotståndares blogg.
Detta är inte mobbning! Kritik av ämbetsutövningar hamnar under helt annan rubrik!
12 kommentarer:
Nej, det var ingen insinuation, snarare ett påstående! Och uppenbarligen hamnade det på en ganska öm tå.....!
Jag undrar vems ömma tår vem har trampat på!?
Det är alltid värt att meditera över.....
För övrigt gillar jag inte, som du säkert vet, att kommunicera med anonyma spöken, men jag gör ett undantag. Men det förändrar inget i sak. Man måste skilja på kritik och mobbning! De kommentarerna som har publicerats på Åke Bonniers blogg är inte att jämföra med det som jag har skrivit! Men, som sagt, de är borttagna nu.
Tycker du?
Ändamålet helgar medlen?
Ändamålet?
Jag hör inte till de manipulativa!
Okej, jag köper distinktionen mellan kritik och mobbning. Men inte kan man väl hävda att det går vattentäta skott mellan det ena och det andra? Nog kan kritik spåra ur och bli till mobbning? Som i kommentarsfältet på en biskopsblogg och en blogg som drivs av "en känd kvinnoprästmotståndare". Men frågan är om inte det borttagna inlägget på denna blogg också kvalar in i den kategorien?
Åke Bonnier är fortfarande en officiell ämbetsman som bör hålla efter kommentarsfälten på sin blogg. Men visst, jag gick in på personliga förhållanden i inlägget. Men mobbning var det inte!
Vad jag inte begriper är hur ett inlägg som går in på "personliga förhållanden" kan vara "kritik av myndighetsutövning"? Blir inte det att blanda ihop sak och person? Eller är det helt enkelt så att officiella personer måste tåla mycket mer, också rätt tarvliga personangrepp som maskeras som "kritik av ämbetsutövning"?
Rent juridiskt är det faktiskt så att man som offentlig tjänsteman/ämbetsman får tåla mer kritik än en privatperson.
Jag hade nog kunnat göra betydligt "tarvligare personangrepp" om jag hade velat det! Jag har försökt hålla mig till det som ryms inom ämbetsutövningar. Kritiken av Åke Bonnier lär jag väl dela med många andra, och påpekandet om hans bakgrund är jag inte ensam om. Och förre ärkebiskopen var väl ingen höjdare precis!
Sedan är det lite svårt att diskutera med en Anonym, då man inte vet vem som döljer sig eller varför personen ifråga har reagerat.
Jag föredrar alltså när människor spelar med öppna kort.
Skicka en kommentar