De senaste två månaderna har verkligen gjort mig medveten om min kropp, eller rättare sagt om skillnaden mellan fungerande ben och icke-fungerande ben. I backspegeln begriper jag inte hur jag kunde inbilla mig att mina gamla ben skulle hålla för direktkörningar på 7,5 timmar med ett par dagars mellanrum och däremellan ansträngande promenader.
Så fort jag nu sätter benet på gaspedalen så känner jag smärtan. Fast jag är bättre, mycket bättre, även om det går långsamt. Men från den morgonen, då höger ben bara vek sig, och jag inte kunde förflytta mig utan käpp och fick sova på sjumannasoffan i flera nätter för att kunna sätta foten under andra soffdelen för att komma upp, är det stor skillnad.
Just nu har jag chaufför några veckor, och det är bra.
Tillståndet påminner mig om den foglossning jag hade vid sista graviditeten, då toaletterna ibland låg på oåtkomligt avstånd när man stod nedanför en lång trappa som ledde upp till dem på exempelvis ett varuhus. Jag minns speciellt ett, men jag minns inte var det var. På den tiden var man inte så handikappmedveten.
Så mitt liv går lite i ultrarapid just nu, och guidningarna får ligga på is tills vidare. Ett par hann jag med innan besvären dök upp.
Sysselsättningar har jag aldrig haft problem med.
I morgon ska jag måla akvarell i trädgården under det nyuppsatta partytältet! Och, som jag visade igår, så har jag just genomgått en värdskapsutbildning för Blekinge på nätet. Den var trevlig! Jag älskar dessutom kursintyg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar